Argentina, Buenos Aires, KULTUR. Den här trevliga boken kom i ett kuvert med posten från min kära pappa. Han hittade denna pärla på en loppmarknad i Höllviken. I denna – enligt baksidestexten roliga memoravolym- beskriver Taube ynglingaårens hårda äventyrartid på Argentinas Pampas. Jag ser framemot läsningen!
Bland den äldre generationens svenskar i Buenos Aires finns det somliga som fortfarande kommer ihåg Taubes strapatser i Argentina. Jag hade turen att för några år sedan få intervjua Firia Kraepelin, en pigg 93-åring som blev god vän med Taube 1944, under hans andra resa till Argentina. Han hade fått i uppgift av Bonniers att skriva en resebok (antagligen samma bok som jag nu har i mina ägor, den utkom på Bonniers 1951). Firias man, den svenska företagaren Oscar Kraepelin, som sålde svenskt tidningspapper i Argentina, fick uppdraget att ta hand om sin landsman och se till att han skötte sitt arbete. ”Min man var bekant med Bonniers och eftersom han var känd för att vara strikt, så bad de honom att ta hand om Taube”, berättade Firia. ”Han vaktade honom strängt, för bokförlaget gav Taube fickpengar, men han var i stånd att ge bort jättesummor i dricks till en kypare som bara serverade honom kaffe”, förklarade hon. Det var tyglingen inte helt enkelt att hålla efter den generöse och festglade svensken, som paret Kraepelin flera gånger fick släpa upp ur sängen på morgonen.
Firia beskrev honom även som en riktig kvinnotjusare. ”Han var inte vacker, men han visste hur man sa vackra saker”, berättade hon. “Kan ni vara snälla att skicka lite rena kläder, här är en dam som vill se mig välklädd”, skrev trubaduren i ett brev till paret Kraepelin, poststämplat den 20:e november 1944 i badorten Mar del Plata. Trots sina laster var Taube dock en omtyckt och vänlig man, som man än idag minns i Buenos Aires svenskkoloni.
Bland den äldre generationens svenskar i Buenos Aires finns det somliga som fortfarande kommer ihåg Taubes strapatser i Argentina. Jag hade turen att för några år sedan få intervjua Firia Kraepelin, en pigg 93-åring som blev god vän med Taube 1944, under hans andra resa till Argentina. Han hade fått i uppgift av Bonniers att skriva en resebok (antagligen samma bok som jag nu har i mina ägor, den utkom på Bonniers 1951). Firias man, den svenska företagaren Oscar Kraepelin, som sålde svenskt tidningspapper i Argentina, fick uppdraget att ta hand om sin landsman och se till att han skötte sitt arbete. ”Min man var bekant med Bonniers och eftersom han var känd för att vara strikt, så bad de honom att ta hand om Taube”, berättade Firia. ”Han vaktade honom strängt, för bokförlaget gav Taube fickpengar, men han var i stånd att ge bort jättesummor i dricks till en kypare som bara serverade honom kaffe”, förklarade hon. Det var tyglingen inte helt enkelt att hålla efter den generöse och festglade svensken, som paret Kraepelin flera gånger fick släpa upp ur sängen på morgonen.
Firia beskrev honom även som en riktig kvinnotjusare. ”Han var inte vacker, men han visste hur man sa vackra saker”, berättade hon. “Kan ni vara snälla att skicka lite rena kläder, här är en dam som vill se mig välklädd”, skrev trubaduren i ett brev till paret Kraepelin, poststämplat den 20:e november 1944 i badorten Mar del Plata. Trots sina laster var Taube dock en omtyckt och vänlig man, som man än idag minns i Buenos Aires svenskkoloni.
