Husvisarens restaurangtips

Buenos Aires, Argentina, SMULTRONSTÄLLEN. Nu har vi letat lägenhet ett tag och har hunnit bli riktigt bundis med husvisaren på en av de mäklarbyråer som hjälper oss i sökandet. Han har till och med erkänt för oss att det första han gör när han kommer till en ny lägenhet är att smygtitta i folk bokhyllor för att se vad det är för människor som han har att göra med. Den här killen är ingen säljare (han hittar till och med fler fel på lägenheterna som han ska sälja än vad vi gör), men det har visat sig att han är en utmärkt gastronomisk rådgivare.

I går rekommenderade han en riktig pärla, La Emilia Romagna, en liten pastarestaurang på gränsen mellan kvarteren La Boca, San Telmo och Barracas. Vad lycklig man blir när man upptäcker ett sånt här ställe! Pastan tillverkas på plats och det känns nästan som om man sitter i köket hemma hos någon italiensk gammal mormor. Jättegod mat och generösa portioner i en liten, mysig lokal. Medan vi avnjöt vår spaghetti med polpettine (små kötbullar i tomatsås) med husets vin duggregnade det utanför och himlen var så där romantiskt grå som den bara kan vara på hösten i Buenos Aires. Att restaurangen ligger på en av mina favoritplatser i Buenos Aires, i de nedslitna men charmiga kvarteren som omger parken Parque Lezama, gjorde det hela ännu bättre!

La Emilia Romagna 
Kvarter: San Telmo / La Boca / Barracas 
Adress: Defensa 1803 
Öppet: Alla dagar 11-16 och 19-23  
Betalningsmedel: kontant 
Cirka pris: Vi betalade 180 argentinska pesos (ca 270 kr) för två huvudrätter, en flaska husets vin och kaffe

Föräldrarmöte & muffins

Argentina, Buenos Aires, VARDAGSLIV. Nu har guldklimpen gått snart tre månader på dagis och i måndags var det dags för det första föräldramötet. Mötet inleddes i psykoanalytisk anda med att varje föräldrapar fick titta på olika turistbroschyrer och välja ett landskap som skulle symbolisera barnet. Sedan skulle man förklara varför barnet liknar just detta landskap. Många valde bilder på havet, eftersom barnen ibland är lugna och ibland stormiga. Lilla Antonias mamma, som även är pedagog på dagiset, valde däremot ett exotiskt bergslandskap i norra Argentina, eftersom hon sedan tidigare har två pojkar och att ta hand om en flicka är något helt annorlunda, precis som ett outforskat, främmande landskap. Så långt från svenskt genustänk man kan komma! Att pojk- och flickbebisar är olika är inget man ens reflekterar över i Argentina, det bara är så.

En annan kulturskillnad i dagisvärlden är socker. Socker är absolut inte tabu på argentinska dagis, tvärtom. Nu när barnens ett-års dag närmar sig så uppmanas föräldrarna att förbereda ett litet kalas på dagis och ta med sånt som alla bebisar kan äta – helst sockerkaka eller muffins. Okej att jag inte är så förtjust i att guldklimpen äter kex doppade i mjölk till mellanmål varje dag på dagis, men hellre det än att han sitter ensam i ett hörn och knaprar morotsstavar (och betraktas som ett freak av sina bebiskompisar). Argentina är nämligen ett land för sockerälskare. Den klassiska frukosten består av en café con leche med medialunas, omotståndliga krispiga croissanter, och folk äter kex och småkakor mest hela dagarna. Och lite muffins ska man väl få äta när det är kalas, varför inte morotsmuffins så att de blir lite nyttigare!