Mycket kvarter

Foto: Verónica D´Alia

Argentina, Buenos Aires, VARDAGSLIV. I Argentina kallar man kvarter för barrio. Om ett kvarter  ligger lite isolerat från centrum och har en viss småstadsatmosfär så  beskrivs det som muy barrio, det vill säga mycket kvarter.  För att göra sig förtjänt av definitionen muy barrio ska ett kvarter vara lugnt och idylliskt. Det ska liksom vara ett sånt område där barnen spelar fotboll på gatan och gamlingarna samtalar på bänkarna i parken.  Och när man stöter på någon granne i fiskaffären eller hos grönsakshandlaren så finns det alltid tid att utbyta några ord om vädret eller de senaste sportresultaten.  Mitt kvarter Parque de los Patricios är just ett sådant här område. Här finns fullt av små detaljhandlar och närbutiker, men ingen stor kedja så långt ögat når.

En av mina nya favoriter i kvarteret är sybehörsaffären,  som jag och guldklimpen besöker ganska ofta sedan min Singer gjort comeback på hemmafronten.  Ofta är det kö lång ut på gatan till denna lilla hörnbutik, som verkar som klippt ur någon gammal 50-tals film. Damerna som betjänar har allt tålamod i världen och är beredda att leta igenom alla sina askar tills de hittar den nyans på knappen som passar kunden. Man kan vara säker på at aldrig gå tomhänt därifrån, men det gäller att behålla lugnet medan man väntar. Fast vem har egentligen bråttom?  Själv känner jag hur all storstadsstress bara rinner av mig så snart jag sätter min fot här och passar på att få tips av en kvinna i kön om var man hittar stans bästa flanelltyger. Ett besök i sybehörsaffärren på lördagsförmiddagen är helt enkelt mer avstressande än ett yogapass.

Ett land fullt av pastafreaks

Argentina. Buenos Aires, VARDAGSLIV. Häromdagen fick guldklimpen (nu 11 månader gammal) smaka pizza på dagis för första gången. Ganska ofta består dagismenyn av canelloni fyllda med majs och ricotta. Inte så konstigt att matsedeln är italienskinspirerad med tanke på att nästan hälften av alla argentinare har italienska rötter och Argentina är det land i världen efter Italien med flest italienska ättlingar. Det italienska arvet har satt djupa spår i landets gastronomi och även i småbarnsmaten.

När guldklimpen skulle börja med fast föda fick vi hos barnläkaren en broschyr med tydlig information om när bebisar kan börja äta de olika pastasorterna. När man är sju månader kan man äta den allra smalaste pastasorten, små nystan med tunna spaghetti som på spanska heter cabellos de angel, änglahår. När man är åtta månader får man äta vanliga spaghetti, ravioli fyllda med ricotta och ñoquis (italienskans gnocchi). Från ett år får man äta ravioli fyllda med mangold och fyllda ñoquis. Snart kan guldklimpen alltså botanisera fritt bland pastasorterna och, ja, till och med gå på pizzeria.

Spanjoren

Argentina, Buenos Aires, GOURMET. På El Español (Spanjoren) serveras riktigt käk, utan krusiduller, medan teven står på i ett hörn och grannskapets farbröder högljutt diskuterar de senaste sportresultaten mellan borden.

I dag var det årets hittills kallaste dag i Buenos Aires (bara 4° C på morgonen), så inget passade bättre än husets mustiga linsgryta, fullspäckad med chorizo och köttbitar. Till skillnad från i Spanien brukar man i Argentina äta grytan med riven ost ovanpå.

På El Español äter du dagens rätt med en kvarts flaska bordsvin och sodavatten för 35 pesos, cirka 56 kronor. Portionerna är enorma, så det går bra att dela. Till kaffet serveras restaurangens hembakade pan dulce – julkaka - (året runt), som smakar himmelskt! Ett ställe som verkligen är att rekommendera om man vill har ordentlig argentinsk husmanskost och inte störs av lite bullrig miljö.

El Español
Stadsdel: Congreso
Adress:  På hörnet mellan gatorna Rincón och Adolfo Alsina

Öppet: Alla dagar, hela dagen.