Hem ljuva hem

Buenos Aires, Argentina, VARDAGSLIV. Vi kör av från motorvägen och väntar vid ett rödljus på Buenos Aires paradgata Avenida 9 de Julio. En gammal skrothög av märket Ford Falkon glider plötsligt fram mellan de två filerna, skrapar sidan på alla bilar som står i högerfilen och krockar i korsningen med en taxi som kommer från vänster och har grönt ljus. Båda bilarna hamnar på trottoaren i mitten av avenyn. Allting händer nästan som i slow motion mitt framför våra ögon.

Termometern pekar på 38ºC, luften dallrar och asfalten kokar. Myndigheterna har utfärdat en så kallad ”alerta amarilla” (gul varning) på grund av de höga temperaturerna, vilket innebär att spädbarn och gamla ska hålla sig inomhus. Folk i allmänhet rekommenderas att dricka mycket vatten och undvika fysiska aktiviteter utomhus mitt på dagen. Okej att jag klagade på att det var kallt vid kusten, men jag hade lyckats förtränga hur varmt det kan vara i Buenos Aires i januari.

Väl innanför dörren märker vi att elen har gått, vilket händer ibland på sommaren när alla har luftkonditionering på samtidigt. Vi är definitivt hemma i Buenos Aires igen.

Fast när jag följande morgon hänger tvätt på takterrassen under Palacio Barolos magnifika kupol så känns det ändå lite mysigt. Lite sådär som att vi är äntligen hemma igen!

Sociala stranden

Mycket folk samsas på få kvadratmeter -här gäller det att vara social!

Argentina, Miramar, BADLIV. En god vän gillar att vara ensam på stranden med sin flickvän och sina hundar. Han har hittat sitt paradis på Valdéshalvön i Patagonien.  Där kan han njuta av orörda stränder med sjöelefanter som enda sällskap. Att det är förfärligt kallt i vattnet bekymrar honom inte det minsta.

Längre norrut, vid Atlantkusten i Buenos Aires-provinsen, där jag befinner mig just nu är det något varmare i vattnet, men betydligt fler människor. Här finns 14 badorter längs nästan 100 mil strand och kusten är ett populärt vattenhål för provinsens invånare (den mest befolkade i Argentina) under sommarmånaden. Varje år semestrar 7 miljoner människor här.

Tälten som man hyr på stranden, som skydd mot vind och sol, ligger vägg i vägg. Någon privat sfär existerar inte och man måste helt enkelt vara social. Det ämne som mest diskuteras på stranden är förmodligen vädret, men det dröjer inte länge förrän man kommer in på andra samtalsämnen. Många sommargäster kommer tillbaka till samma strand år efter år och känner varandra sedan länge. Att man dricker mate tillsammans med sina tältgrannar är snarare regel än undantag. Sommarlektyren får vänta, än finns det mycket att prata om. 

Mammornas goda råd

Barnfamiljer på stranden får många tips från folk i omgivningen.

Argentina, Miramar, BADLIV. Argentinarna är väldigt sociala och pratsamma. Folk har inga problem med att i bildlig mening blotta sig inför okända människor i väntrummet hos tandläkaren eller på bussen och berätta hur privata saker som helst. Att lägga sig i andras angelägenheter, eller ge främmande människor goda råd utan att de har bett om det är inte heller ovanligt. Speciellt utsatt för rekommendationer från okända människor – oftast äldre kvinnor, det vill säga mammor av det överbeskyddande slaget - är man som småbarnsförälder.

Var man än befinner sig så stöter man alltid på någon som har åsikter om huruvida man bör ta på barnet för att det fryser, ta av det för att det är varmt eller ge det mat för att det är hungrigt. Stranden verkar vara en extra bra grogrund för råd från utomstående, somliga vettiga och andra ganska lustiga, men samtliga välmenande. Till exempel:

Duscha av pojken efter att han har badat, saltvatten är jättefarligt för huden.

Vilken solskyddsfaktor har barnet? Mina barn hade alltid faktor 65 fram tills det att de fyllde 7. Va, har han bara 50? Ja,ja, men det viktigaste är ju att ni smörjer in honom varannan timme.

I dag vill jag inte se pojken i solen förrän efter klockan fem. Det är alldeles för varmt, han måste sitta i skuggan till dess.

Om ni ska promenera vid strandkanten så ta på pojken en tröja, han är alldeles för kallt klädd.

Att vara småbarnsförälder i Argentina innebär att man aldrig är ensam. Det finns alltid en hjälpsam mamma i närheten, redo att dela med sig av sin kunskap. Ibland får man rekommendationer som man kan ta till sig. Andra gånger krävs det lite humor.

Den lilla världen

Så här mycket folk var det på stranden när jag sprang på Åsa från Trollhättan.

Argentina, Miramar, BADLIV. El mundo es un pañuelo – Världen är en näsduk – är ett uttryck man använder på spanska när man vill poängtera hur liten världen är. Att detta stämmer insåg jag i söndags när det var så fullt med folk på stranden att man knappt kunde ta ett steg utan snubbla över en parasoll eller surfingbräda i frigolit. Då sprang jag och guldklimpen på en liten pojke som hade exakt samma badoverall från samma svenska klädkedja. Till saken hör att heltäckande badkläder för barn inte existerar i Argentina, så guldklimpens overall är playans mest kommenterade outfit.

Att se ett annat barn i exakt samma utstyrsel fick mig nästan att tro att jag såg dubbelt. Till saken hör också att det nästan uteslutande är argentinare som tillbringar sommaren vid landets Atlantkust. Det mest exotiska inslaget i Miramar är brasilianskorna som säljer bikini på stranden. Att det skulle vara en svensk pojke var därför högst osannolikt.

Men hör och häpna, efter pojken dök en blond mamma upp, Åsa från Trollhättan. Hon kom till Miramar som utbytesstudent när hon gick på gymnasiet och träffade snart sin Marcos. Idag har de två barn och efter att ha bott tillsammans i både Argentina och i Sverige, så är de sedan 2008 bosatta här och driver restaurangen La Juana på gågatan.

Visst kan man springa på svenskar någon gång i Buenos Aires, men även det är ganska ovanligt. Så hur otroligt är det inte då att det bland Miramars 35 000 fasta invånare finns en tjej från Trollhättan Världen är en näsduk. 

Apropå vädret

Sådana här dagar åker fleecejackan fram.

Argentina, Miramar, BADLIV. På sommaren är vädret vid den argentinska Atlantkusten lika oberäkneligt som vid den svenska sydkusten. Årets första dag sjönk morgontemperaturen till 12° C, den lägsta temperaturen på tio år i januari. Idag ösregnar det. De som har varit med förr har alltid en fleecejacka med i bagaget. Ett paraply är också bra att ha.

Andra dagar är det som tur är riktigt strandväder. 

Vissa dagar kan det bli riktigt varmt, runt 28º C, men kvällarna är svala. Varför har människan grillen (att det ska finnas en grill är lika viktigt som att det ska finnas rinnande vatten när man hyr sommarbostad i Argentina) och matbordet i garaget?, undrade vi när kvinnan som hyr ut sitt hus till oss visade oss runt. Vi ville ju sitta ute i de ljumma sommarnätterna och njuta av våra saftiga köttstycken och ett glas rödvin under månskenet. Efter en vecka vid kusten inser vi att vår hyresvärdinna är en praktiskt lagd person. Det kanske inte är så trevligt att sitta och äta i ett garage, men det är i alla fall varmt och torrt. De ljumma sommarkvällarna lyser hittills med sin frånvaro.