Ny blogg!

Nu flyttar den här bloggen till Frida i Buenos Aires på Vagabond.se (finns även på facebook) Jag hoppas att ni vill följa med mig dit. Hur som helst så kommer Ver America fortfarande att finnas kvar som bloggarkiv. Vi ses på den nya sidan!

Om dagens dagens bästa stund

Ingen stress råder här.

Buenos Aires, Argentina, VARDAGSLIV. Jag älskar hämtningarna på guldklimpens förskola. Naturligtvis eftersom jag äntligen får träffa min lilla krabat efter att inte ha sett honom på en hel dag, men även för att förskolan ”Katten i hatten” (efter barnboken av Dr. Seuss med samma namn) är ett mikrokosmos av lugn i den  hetsiga storstaden. När  jag kommer innanför dörrarna till vestibulen känner jag hur all stress och dåligt humör bara rinner av mig och jag glömmer alla oväsentliga jobbproblem.

Man får inte komma in i förskolans salar, utan barnen överlämnas av personalen vid ingången, mätta, rentvättade, ombytta och ibland till och med parfymerade. Eftersom barnen äter kvällsmat precis innan de blir hämtade och tiderna är ganska flexibla så får man ofta vänta ett bra tag, särskilt om det är många föräldrar som hämtar samtidigt. ”De äter efterrätt just nu, de är nog klara om en kvart, mamman", får man ofta höra av dörrvakten (alla vuxna tappar automatiskt sin identitet och blir "mamman" eller "pappan” innanför förskolans väggar). Det är bara att ha tålamod,  här är det barnens tider som gäller.  

Under tiden kan man passa på att mingla lite med de andra föräldrarna. Och diskutera frågor som är betydligt viktigare än sånt som händer på jobbet, till exempel, den senaste hemuppgiften som vi föräldrar har fått av fröknarna: tillverka ett musikinstrument av två fingervantar (i storlek 2 år), bjällror och brickor (sådana som används till skruvar). Deadline: fredag.  En sann utmaning, som får vem som helst att glömma arbetsdagens vedermödor. 

Den taxiåkande professorn

Att åka taxi i Buenos Aires kan vara ett äventyr

Argentina, Buenos Aires, VARDAGSLIV. En tysk professor är den här veckan på besök på universitetet där jag jobbar. Det är hans första besök i Argentina och han är förskräckt över den kaotiska trafiken. Folk som kör slalom mellan filerna och som aldrig använder blinkers, men desto oftare tutan. Bilarna är mindre än i Tyskland, konstaterar han, och alla kör med rutorna nervevade så att de ska kunna skrika till varandra om det behövs. Helt otroligt att man inte ser fler olyckor här, tycker han. 

Häromdagen åkte professorn med en taxichaufför som var tyskättling och körde som en galning, berättade han för mig. Trots sitt ursprung kunde taxiföraren bara ett enda ord på tyska: autobahn. Hans högsta önskan var att någon gång i livet få köra på dessa motorvägar utan hastighetsbegränsning. Tills dess tränar han på Buenos Aires gator med en eller annan tysk professor som passagerare.