söndag 25 mars 2012

Analyze me


Gata i Palermo Viejo, stadens psykologtätaste område
Argentina, Buenos Aires, VARDAGSLIV. Nu har guldklimpen – åtta och en halv månad gammal - gått på dagis i snart två månader och häromdagen kom hans första kallelse till psykologen. Dagiset har nämligen en egen sådan och nu ville hon träffa guldklimpens föräldrar för att prata om hans första tid på dagis och hur det har gått med hans integrering i dagisgruppen (inte så mycket att analysera eftersom det för tillfället bara är två barn i gruppen!).
Det kanske låter lite extremt med att kalla en baby till psykologen, men faktum är att många föräldrar skickar sina barn till någon sorts terapeut på grund av till synes banala problem, till exempel om de inte klarar av läxläsningen eller bråkar mycket med sina klasskamrater.
Argentina är det land i världen som har flest psykologer. Det finns mer än en psykolog per tusen invånare (I Sverige finns det ungefär 1 per 50.000 invånare*) I Buenos Aires finns flest psykologer i hela landet: åtta per tusen invånare. Många av dem har praktik och i stadsdelen Palermo Viejo, som därför kallas Villa Freud. Den populäraste terapiformen i Argentina är nämligen psykoanalys, som infördes redan i slutet på 30-talet av europeiska invandrare, av vilka många var judar (Buenos Aires är den stad i Latinamerika med störst judisk befolkning, 180.000 invånare).
Att gå i terapi är något man talar helt öppet om och de flesta gör det under någon period i livet (andra gör det alltid, ungefär som om de går till hårfrisörskan, men lite oftare). Att inte ha en psykolog som man regelbundet går till anses nästan som lite konstigt och man brukar skämtsamt säga att Woody Allen kunde ha varit född i Buenos Aires. Så nej, i Buenos Aires är det ingen som höjer på ögonbrynen över ett möte med psykologen på dagis. Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli.
*Om man räknar de psykologer som finns att tillgå på vårdcentraler, enligt siffror från Svenska Psykologförbundet, 2009

lördag 17 mars 2012

Sushidax


Buenos Aires, Argentina, GOURMET. Äntligen har jag hittat ett bra sushiställe i närheten av mitt kvarter. Det var faktiskt min svenska (!) granne Anne Gustavsson som tipsade mig om detta smultronställe – det japanska kulturcentret Centro Okinawense - Brickan med 30 bitar kostar 130 pesos (ca 200 kr) på plats och 117 pesos (ca 180 kr) om man köper den med sig hem (vilket vi gjorde). Tyvärr var laxen tillfälligt slut, men det var faktiskt lika gott med sjötunga. Restaurangen - Okiren Sushi Bar & Restaurant - ligger en trappa upp och har lugn och mysig atmosfär. Här finns både barnstolar och plats för barnvagn (något som jag är väldigt uppmärksam på för tillfället). Öppet mån-lör 19-stängning. Man måste betala kontant.

Okiren Sushi Bar & Restaurant
Adress: Avenida San Juan, 2651
Stadsdel: San Cristobal

söndag 4 mars 2012

En gammal favorit

Buenos Aires, Argentina, PLATSER. Förra helgen var det långhelg i Argentina, då den argentinska flaggans 200-års jubileum firades på måndagen. Eftersom min pappa var här på besök från Sverige så blev det mycket turistande. Förra söndagen återupptäcktes en gammal favorit – Reserva Ecológica – en naturpark som ligger vid Río de la Platas kust, bara ett stenkast från centrum. Hit kommer Buenos Aires-borna för att jogga, promenera eller cykla, eller bara för att slå sig ner på en filt och njuta av grönskan. I slutet av 70-talet började man fylla igen en gammal badplats för att skapa ett nytt administrativt centrum, men projektet övergavs och ovanpå högen av grus bildades ett naturreservat.

Man kan inte bada här, eftersom vattnet är förorenat, men det fläktar skönt och man kan sitta i skuggan under ett träd och blicka ut över den oändliga Río de la Plata.

Hur tar man sig dit?
Reserva Ecológica ligger mellan Puerto Madero och Río de la Plata, precis vid den gamla badplatsen Costanera Sur. Adress: Av.Tristán Achaval Rodríguez 1550.

De närmaste tunnelbanestationerna är Plaza de Mayo (Linje A) och Leandro Alem (Linje B), men man får gå en bra bit.


lördag 25 februari 2012


SMULTRONSTÄLLEN, Argentina, Buenos Aires. Ett litet andalusiskt paradis mitt i stadsdelen Belgrano är Museo de Arte Español (Museet för spansk konst) – Enrique Larreta. Själva museet är litet vitt renässanspalats, som en gång i tiden tillhörde författaren Enrique Larreta (1873-1961). Han samlade spansk konst (skulpturer, altartavlor, rustningar m.m.) från renässansen och barocken och hans samlingar kan idag beskådas i museet, liksom författarens sov- och badrum. Men det bästa av allt är trädgården, en grön oas i morisk stil, som för tankarna till södra Spanien. Här finns gott om bänkar där man kan sitta och läsa eller vila benen och inträdet kostar bara 1 peso (cirka 1 kroch 50 öre) och på torsdagar är det gratis.

Så tar man sig dit
Ta tunnelbanelinjen D till stationen Juramento eller tåglinjen Mitre, förgrening Retiro-Tigre, som går från Retiro-stationen och hoppa av vid stationen Belgrano C.

Adress:
Juramento 2291

Öppettider:
Mån. - Fre. 13-19, Lör., sön. och helgdagar 10-20



lördag 18 februari 2012

Det bekväma livet


Buenos Aires, ARGENTINA, Vardagsliv. Konsten att försöka kringgå regler på ett smart sätt är en färdighet som sitter djupt rotad i det argentinska samhället. Regler och lagar är inte anpassade för individen och för att kunna leva bekvämt så hittar man på olika mekanismer för att komma undan dem. Sedan jag och mannen blev bilburna för ungefär en vecka sedan så har ett helt nytt universum av praxis för bilägare öppnat sig för mig. Ta till exempel det här med att alla installerar GPS i sina bilar. Den främsta anledningen är inte att man ska hitta rätt i staden, utan att man ska ha kolla på var stadens hastighetskameror finns så att man slipper böter. Hastigheten ser man alltså till att hålla bara på de ställen där kamerorna är, annars är det oväsentligt. Den allmänna uppfattningen (vilket jag vågar mig på att vidhålla efter att ha gjort en snabb sondering bland mina arbetskamrater på fikarasten) är att vägarna i många fall är felskyltade, vilket gör det omöjligt att hålla den låga hastighet som krävs.
Ett annat exempel är en granne som erbjöd sig att fixa en billig parkeringsplats till oss. Han berättade entusiastiskt att hyran för hans parkeringsplats bara är 250 pesos i månaden (vanligtvis är priset det dubbla), men att det fanns en nackdel med den. Varje morgon klockan 8 måste han flytta ut bilen på gatan och kan inte ställa in den på parkeringen förrän klockan 20. Han lämnar nämligen bilen på parkeringen till ett närbeläget sjukhus och under dagen är platsen reserverad för läkarna. På kvällen gör parkeringsvakten privata affärer och hyr ut platserna. Genom att bryta mot sjukhusets bestämmelser tjänar både grannen och parkeringsvakten på affären. Helt enkelt ett bekvämare liv i utbyte mot att överträda några regler.

lördag 11 februari 2012

Fotgängare i farozonen

Avenida de Mayo, i centrala Buenos Aires

Argentina, Buenos Aires, VARDAGSLIV. Om man är fotgängare lever man farligt i Buenos Aires. Enligt de senaste siffrorna så blir mellan 750 och 800 personer påkörda varje månad (!). Till och med den mest luttrade nyhetstittande Buenos Aires-bon blir lite smått chockad av den höga siffran. Varje morgon pumpar huvudstadens nyhetskanaler ut information om trafikstockningar, strejker på kollektiva transportmedel (inte ovanligt), vilka tunnelbanelinjer och tåglinjer som har tekniska fel och inte fungerar (inte heller ovanligt) och var de senaste trafikolyckorna har inträffat. Minst några stycken varje morgon. Att gångtrafikanter blir påkörda händer titt som tätt. Bara föra veckan avled två personer efter att ha blivit påkörda av bussar. Ofta är problemet att bussarna svänger höger runt ett hörn där sikten är skymd. Därför har man på många platser flyttat övergångsställena så att de inte ligger precis vid gathörnen.

Problemet är inte bara att bussarna dundrar fram för snabbt (ibland till och med mot rött ljus) och att bilarna inte släpper fram fotgängarna vid övergångsställena, utan att folk går över gatan lite var som helst. Övergångsställen och trafikljus är inget som man bryr sig överdrivet mycket om.

Jag glömmer aldrig när jag under min första vecka i Buenos Aires såg ett tåg vänta in en kutryggig liten man som knallade över spåret med sin lilla käpp fastän bommarna var nedfällda. Ett målande exempel på hur trafikregler, liksom andra regler i samhället, är till för att överträdas eller kringgås på ett så smart sätt som möjligt. Fast om man är på besök i staden är det vettigt att ta inte ta seden dit man kommer: var försiktig när du går över gatan och ta dig en extra titt innan du vågar dig ut på övergångsstället, även om du har grönt ljus.

lördag 4 februari 2012

Februari = karneval

Murgan La leyenda murguera uppträder i stadsdelen Parque de los Patricios

Buenos Aires, Argentina, KULTUR. Februari är lika med karneval i Buenos Aires. Varje kvarter har sin egen murga, karnevalsgrupp som består av dansare, trumspelare och sångare. I varje murga ingår folk i alla åldrar, från de allra yngsta barnen till äldre människor, även om de flesta medlemmar är någonstans mellan 15 och 30. Medlemmarnas familjer hjälper till med att sy kostymer och arrangera gruppens transport till olika delar av staden under de intensiva karnevalsveckorna. Under hela året tränar man in dansstegen till trummornas rytm i stadens parker.

Varje lördag och söndag mellan den 4 och den 26 februari, samt under de två karnevalshelgdagarna 20 och 21 februari hålls corsos, karnevalståg i olika stadsdelar. Stadens gator fylls av färgsprakande kostymer och ekande trumslag. De olika gruppernas sångare ackompanjerar med egenkomponerade låtar vars texter är samhällskritiska och ironiska. 120 olika murgas deltar i år i 30 olika karnevalståg. Varje år kröns stadens skickligaste murga. Programmet för de olika karnevalstågen hittar man här (på spanska).

Traditionen har sina rötter i kolonialtiden, då den infördes av de afrikanska slavar som levde i Buenos Aires.