Den vackra svenska flickan smäller högt i Argentina

"La sueca" som sjuksköterska i Jorge Lanatas program

Buenos Aires, SVENSKAR I ARGENTINA. Svenska Klubben i Buenos Aires skickar då och då ut mejl med information om aktiviteter och annat som berör Sverige. Genom deras mejllista fick jag häromdagen ett meddelande angående en casting där man sökte modeller till en reklamfilm för Quilmes, Argentinas största ölmärke: ”Vi söker två svenska flickor som pratar spanska med svensk accent eller liknande, det ska märkas att de inte kommer härifrån. Det är viktigt att de är vackra, roliga och att de ska kunna spela rollerna. De ska föreställa två svenskor, som pratar spanska med brytning, de ska vara skojiga men lite naiva på samma gång… Referens: ”La Sueca” som arbetar med Lanata. 

”La Sueca”, ”svenskan”, heter egentligen Alexandra Larsson, är 27-år och tog klivet in i rampljuset förra året då hon blev en av de dansöserna i Argentina mest sedda underhållningsprogram, Showmatch. Programmet leddes av Argentinas showman nº 1, Marcelo Tinelli. Förutom hans egna fantastiska karisma, bygger hans koncept på plumpa skämt och realityshower som till exempel Let´s Dance, men med betydligt mer naken hud än i den svenska versionen. Massorna älskar honom och den kulturella eliten avskyr honom. Att titta på Tinelli är allt annat än ”fint” och hans show är nog ett av det mest sexistiska program som visas på Argentinsk teve.

 Men ändå, det är vad de flesta argentinska familjer väljer att slötitta på varje kväll hemma i tevesofforna. Hur som helst, tack vare Tinelli blev ”La sueca” Argentinas mest berömda svenska. Numera uppträder hon bland annat utklädd till sjuksköterska i ett samhällsprogram som presenteras av journalisten Jorge Lanata. Även han är en välkänd mediafigur som på sista tiden har gjort sig berömd för att vara en av regeringens främsta kritiker. 

Bergman, Strindberg och Roxette släng er i väggen, nuförtiden är det ”La Sueca” som står för Sverigefrämjandet i Argentina. Den vackra svenska flickan, rolig och lite naiv, har gjort comeback. Framöver kommer hon att synas på reklamfilm för landets största ölmärke.

Den bussåkande engelsmannen

Museiexemplar utställda på Avenida de Mayo

Buenos Aires, Argentina, LÄST, SETT OCH HÖRT. Daniel Tunnard är engelsmannen som åkte med alla busslinjer i Buenos Aires och skrev en bok om sina upplevelser. Under sju månader tog han Buenos Aires 140 olika busslinjer, resultatet blev boken Colectivaizeishon. Ordet har skapats av bokens författare och kommer från ”colectivo” (på svenska kollektiv) som man kallar bussar i Buenos Aires. Enligt författaren betyder colectivaizeishon handlingen och resultatet av att ta alla bussar i Buenos Aires. Idén till projektet föddes 2009, när Tunnard hade bott tio år i staden.

Det kanske inte låter så spännande det här med att åka buss i sju månader, men jag lovar, vad som helst kan hända på en buss i Buenos Aires. Dessutom är det ett fantastiskt sätt att se staden på och att komma till platser långt bortom turiststråken.  För den ultimata bussupplevelsen ta linje 60, som går från Barracas i södra delen av staden till de rika förorterna i nordväst. Du stöter garanterat på folk från alla samhällsklasser.

Nu håller Daniel Tunnard på för fullt med sitt nästa projekt, en bok om tågen i Argentina. Missa inte hans blogg där han beskriver sitt bussåkande och lite annat smått och gott, både på engelska och spanska. 

Det här med att välja skola

Snart börjar det stora allvaret för de här små krabaterna. 

Buenos Aires, Argentina, VARDAGSLIV. ”Har ni valt skola än?” är nog den vanligaste frågan jag får på födelsedagskalas, tjejmiddagar och andra sociala tillställningar. Börjar känna mig lite smått stressad nu. Visserligen är förskolan inte obligatorisk förrän barnen är fem år, men för att vara säker på att få plats på den skola man vill att barnet ska gå i så börjar de flesta i förskolan på samma ställe redan i treårsgruppen. Guldklimpen har precis fyllt två, alltså hög tid att börja leta skola. Mamman till jämnåriga lekkamraten Olivia har redan varit på intervjuer på tre olika skolor. Andra föräldrar har berättat för mig hur de smyger runt utanför olika skolbyggnader för att kolla in vilka sorts föräldrar som hämtar och lämnar. Argentina är ett land med stora sociala skillnader. De flesta medelklassfamiljer väljer privata skolor, men vill att barnen ska ha ungefär samma ekonomiska förutsättningar som klasskamraterna.

Det finns en del bra statliga skolor också, men det är svårt att få plats på dem. Plus att lärarna ofta strejkar på grund av dåliga löner och arbetsvillkor, vilket innebär flera dagar om året då barnen är hemma. Förutom att de missar lektioner så kan det ju vara klurigt med barnpassning.

Det svåraste med att välja skola är att utbudet är så himla stort. Tvåspråkigt (med undervisning halva dagen på engelska, tyska, franska eller italienska), Reggio Emilia-pedagogik, Waldorf, Montessori, tysk disciplin, eller elitutbildning i jesuiterorderns regi? Det kryllar av religiösa skolor och dessa är ofta billigare än andra privatskolor, eftersom de får högre bidrag från staten. Men då måste man stå ut med att ungarna går i mässan då och då.

Som tur är fyller guldklimpen år i juli, vilket innebär att han inte börjar i tvåårsgruppen på dagis förrän nästa år (eftersom skolåret i Argentina börjar i mars, så delas årskullarna in i barn födda mellan den 1 juli ett år och den 30 juni året därpå). Det innebär att vi har ett år till på oss att leta skola. Under tiden leker guldklimpen glatt vidare på sin vanliga hederliga gamla förskola. Helt obekymrad om hur besvärligt det här med att börja skolan på riktigt är . 

Latinamerikas 50 bästa krogar

Chila, finrestaurang i Puerto Madero. Foto: Manuel Fernández Vidal

Argentina, Buenos Aires, GOURMET. Nu har listan över Latinamerikas 50 bästa restauranger släppts. Vinnaren är Astrid y Gastón i Lima, Perú, och på andra plats hamnade D.O.M i São Paulo, Brasilien.  Dessutom finns hela 15 restauranger i Buenos Aires med på listan, vilket inte är förvånande. Buenos Aires är en stad med himla gott käk!

Själv är jag inte så mycket för trendrestauranger, jag gillar gamla hederliga kvarterskrogar bäst, så långt från molekylmat och Michelinstjärnor man kan komma. Men jag har i alla fall varit på Chila i Puerto Madero (Adress: Avenida Alicia Moreau de Justo 1160), som hamnade på plats nummer 28. Den kan jag varmt rekommendera!

Chilas chef, 33-åriga Soledad Nardelli, är en av de ”nya argentinska kökets” främsta representanter. Hon inspirerar sig i klassika argentinska rätter och använder lokala produkter och säsongens råvaror. Restaurangens meny byts ut var fjortonde dag. En middag kostar runto 400 pesos (cirka 470 kronor) per person, utan dryck, men vill du äta på ett fint ställe så är det värt det.

Hur som helst, här kommer listan på de 50 bästa restaurangerna i Latinamerika. 252 kockar, restaurangägare, matskribenter och experter har röstat fram den. Rankingen sammanställs av den brittiska tidskriften Restaurant magazin. 

(1) Astrid y Gastón, Lima (Perú)
(2) D.O.M, Sao Paolo (Brasil)
(3) Pujol Ciudad de México (México)
(4) Central, Lima (Perú)
(5) Maní, Sao Paolo (Brasil)
(6) Biko, Ciudad de México (México)
(7) Malabar, Lima (Perú)
(8) Boragó, Santiago (Chile)
(9) Tegui, Buenos Aires (Argentina)
(10) Roberts Sudbrack, Rio de Janeiro (Brasil)
(11) Maido, Lima (Perú)
(12) Pangea, Monterrey (México)
(13) Rafael, Lima (Perú)
(14) Fiesta, Lima (Perú)
(15) La Mar, Lima, (Perú)
(16) Mocotó, Sao Paolo (México)
(17) La Cabrera, Buenos Aires (Argentina)
(18) Tomo 1, Buenos Aires (Argentina)
(19) Criterión, Bogotá (Colombia)
(20) Parador de la Huella, José Ignacio (Uruguay)
(21) Quintonil, Ciudad de México (México)
(22) Harry Sasson, Bogotá (Colombia)
(23) Fasano, Sao Paolo (Brasil)
(24) Andrés Carne de Res, Chia (Colombia)
(25) Alto, Caracas, Venezuela
(26) Merotoro, Ciudad de México (México)
(27) Oviedo, Buenos Aires (Argentina)
(28) Chila, Buenos Aires (Argentina)
(29) Sucre, Buenos Aires (Argentina)
(30) Corazón de Tierra, Valle de Guadalupe (México)
(31) Aramburú, Buenos Aires (Argentina)
(32) Attimo, Sao Paolo (Brasil)
(33) Pura Tierra, Buenos Aires (Argentina)
(34) Casa Oxaca Hotel, Oxaca (México)
(35) Olympe, Rio de Janeiro (Brasil)
(36) Sud 777, Ciudad de México (México)
(37) Francis Mallmann 1884, Mendoza (Argentina)
(38) Remanso do Bosque, Belém (Brasil)
(39) El Baqueano, Buenos Aires (Argentina)
(40) Unik, Buenos Aires (Argentina)
(41) Epice, Sao Paulo (Brasil)
(42) La Bourgogne, Punta del Este (Uruguay)
(43) Pitiona, Oxaca (México)
(44) Paraje Arévalo, Buenos Aires (argentina)
(45) Casa Umare, Buenos Aires (Argentina)
(46) Laja, Ensenada (México)
(47) El Cielo, Bogotá (Colombia)
(48) Osaka, Santiago (Chile)
(49) Hernán Gipponi, Buenos Aires (Argentina)
(50) Elena, Buenos Aires (Argentina)

Beautiful Buenos Aires

Buenos Aires, Argentina, LÄST, SETT OCH HÖRT. Den amerikanska filmproducenten James Anthony Fitzpatrick besökte Buenos Aires på 50-talet och spelade in den här lilla dokumentärfilmen, Beautiful Buenos Aires. Åtta minuter nostalgi. Vilken vacker stad! När jag ser sådana här gamla filmer önskar jag verkligen att jag hade varit född några decennier tidigare. Tänk att få promenera på shoppingstråket Florida i hatt och elegant vårkappa, eller köra bil på en nästan helt öde Avenida 9:e de Julio... Titta och njut!

Sånt som händer i Buenos Aires tunnelbana

Det här är en nostalgibild: linje A:s gamla trävagnar från 1913 byttes ut tidigare i år. De var vackra och luktade gott av gammalt trävirke, men var antagligen inte särskilt säkra…

Buenos Aires. Argentina, VARDAGSLIV. Inställda tåg på grund av tekniska fel och linjer som plötsligt slutar att fungera på grund av strejk är vardagsmat för tunnelbaneåkarna i Buenos Aires. På tunnelbanan är det trångt och kvavt, det finns ingen luftkonditionering och hissar och rulltrappor är ofta ur funktion. Tunnelbanepassagerare är med andra ord luttrade personer som har varit med om det mesta. Men ibland händer det så absurda saker i tunnelbanan att verkligheten överträffar vilken magisk-realistisk roman som helst.

Till exempel i onsdags i förra veckan, under rusningstrafiken mellan klockan 6 och 10 morgonen, då resenärerna på linjerna B, C och D var med om följande:

Linje D, klockan 6.50: En före detta anställd på den här linjen som fått sparken, la sig tvärs över spåret för att tvinga företaget som driver tunnelbanan, Metrovías, att ge honom jobbet tillbaka. Tillslut lyckades en journalist som intervjuade honom övertala honom att flytta sig från spåret.

Linje B, klockan 9.20: en hund upptäcktes av tunnelbaneföraren i en tunnel och tvingade honom att bromsa in. Tre kilometer promenerade den långsamt på spåret framför tåget och tvingade föraren att köra i snigelfart, innan man lyckades lyfta bort den.

Linje C, klockan 9.45: Linjen stängdes av i en timme på grund av rök i en tunnel. Brandkåren tillkallas och upptäcker att ett plastlock fallit över en vattenpump som hettades upp och i sin tur tände eld på några kablar vid sidan av spåret. Sånt som händer.

En sådan här morgon blir till och med Buenos Aires mest härdade kollektivtrafikresenär överraskad. I alla fall lite grann. 

Läskande värre

Buenos Aires, Argentina, VARDAGSLIV. Meddelande från förskolan i kontaktboken:

Föräldrar: Vi kommer att fira “Barnens dag” torsdagen den 22/8 på eftermiddagen, med överraskningar, lekar och mycket mer! Vi kommer att äta mellanmål tillsammans. Vad kan ni skicka med?  Svar: En läsk. Tack så mycket.

I argentinska förskolor råder inga restriktioner när det gäller barnens sockerintag. På 2-års kalas serveras coca-cola som enda dryck till barnen. Det är inte tal om att barn inte ska dricka läsk. Kanske inte så konstigt med tanke på att Argentina är ett av de länder i världen där man konsumerar mest läskedrycker. Under de senaste 30 åren har den årliga läskkonsumtionen per capita mer än tredubblats: 1980 drack varje argentinare 44 liter läsk, förra året var siffran 131 liter per person. Inte bara konsumtionen av kolsyrade drycker har ökat, man äter även mer socker, fett och vitt mjöl än någonsin. Enligt siffror från Hälsoministeriet blir 1% av befolkningen överviktig varje år, vilket innebär 40 personer i timmen. Den främsta anledningen till denna tendens är att man precis som i övriga västvärlden jobbar mer och har mindre tid för matlagning. Man lagar mindre mat från grunden och äter mer snabbmat och halvfabrikat än förr i tiden.

Hur som helst, även om jag skickar med det lite nyttigare alternativet äpplejuice till förskolan imorgon, så är jag säker på att guldklimpen kommer att svepa både ett och två glas cola. Är det fest så är det. Tur att grabben borstar tänderna noggrant varje kväll.