lördag 25 februari 2012


SMULTRONSTÄLLEN, Argentina, Buenos Aires. Ett litet andalusiskt paradis mitt i stadsdelen Belgrano är Museo de Arte Español (Museet för spansk konst) – Enrique Larreta. Själva museet är litet vitt renässanspalats, som en gång i tiden tillhörde författaren Enrique Larreta (1873-1961). Han samlade spansk konst (skulpturer, altartavlor, rustningar m.m.) från renässansen och barocken och hans samlingar kan idag beskådas i museet, liksom författarens sov- och badrum. Men det bästa av allt är trädgården, en grön oas i morisk stil, som för tankarna till södra Spanien. Här finns gott om bänkar där man kan sitta och läsa eller vila benen och inträdet kostar bara 1 peso (cirka 1 kroch 50 öre) och på torsdagar är det gratis.

Så tar man sig dit
Ta tunnelbanelinjen D till stationen Juramento eller tåglinjen Mitre, förgrening Retiro-Tigre, som går från Retiro-stationen och hoppa av vid stationen Belgrano C.

Adress:
Juramento 2291

Öppettider:
Mån. - Fre. 13-19, Lör., sön. och helgdagar 10-20



lördag 18 februari 2012

Det bekväma livet


Buenos Aires, ARGENTINA, Vardagsliv. Konsten att försöka kringgå regler på ett smart sätt är en färdighet som sitter djupt rotad i det argentinska samhället. Regler och lagar är inte anpassade för individen och för att kunna leva bekvämt så hittar man på olika mekanismer för att komma undan dem. Sedan jag och mannen blev bilburna för ungefär en vecka sedan så har ett helt nytt universum av praxis för bilägare öppnat sig för mig. Ta till exempel det här med att alla installerar GPS i sina bilar. Den främsta anledningen är inte att man ska hitta rätt i staden, utan att man ska ha kolla på var stadens hastighetskameror finns så att man slipper böter. Hastigheten ser man alltså till att hålla bara på de ställen där kamerorna är, annars är det oväsentligt. Den allmänna uppfattningen (vilket jag vågar mig på att vidhålla efter att ha gjort en snabb sondering bland mina arbetskamrater på fikarasten) är att vägarna i många fall är felskyltade, vilket gör det omöjligt att hålla den låga hastighet som krävs.
Ett annat exempel är en granne som erbjöd sig att fixa en billig parkeringsplats till oss. Han berättade entusiastiskt att hyran för hans parkeringsplats bara är 250 pesos i månaden (vanligtvis är priset det dubbla), men att det fanns en nackdel med den. Varje morgon klockan 8 måste han flytta ut bilen på gatan och kan inte ställa in den på parkeringen förrän klockan 20. Han lämnar nämligen bilen på parkeringen till ett närbeläget sjukhus och under dagen är platsen reserverad för läkarna. På kvällen gör parkeringsvakten privata affärer och hyr ut platserna. Genom att bryta mot sjukhusets bestämmelser tjänar både grannen och parkeringsvakten på affären. Helt enkelt ett bekvämare liv i utbyte mot att överträda några regler.

lördag 11 februari 2012

Fotgängare i farozonen

Avenida de Mayo, i centrala Buenos Aires

Argentina, Buenos Aires, VARDAGSLIV. Om man är fotgängare lever man farligt i Buenos Aires. Enligt de senaste siffrorna så blir mellan 750 och 800 personer påkörda varje månad (!). Till och med den mest luttrade nyhetstittande Buenos Aires-bon blir lite smått chockad av den höga siffran. Varje morgon pumpar huvudstadens nyhetskanaler ut information om trafikstockningar, strejker på kollektiva transportmedel (inte ovanligt), vilka tunnelbanelinjer och tåglinjer som har tekniska fel och inte fungerar (inte heller ovanligt) och var de senaste trafikolyckorna har inträffat. Minst några stycken varje morgon. Att gångtrafikanter blir påkörda händer titt som tätt. Bara föra veckan avled två personer efter att ha blivit påkörda av bussar. Ofta är problemet att bussarna svänger höger runt ett hörn där sikten är skymd. Därför har man på många platser flyttat övergångsställena så att de inte ligger precis vid gathörnen.

Problemet är inte bara att bussarna dundrar fram för snabbt (ibland till och med mot rött ljus) och att bilarna inte släpper fram fotgängarna vid övergångsställena, utan att folk går över gatan lite var som helst. Övergångsställen och trafikljus är inget som man bryr sig överdrivet mycket om.

Jag glömmer aldrig när jag under min första vecka i Buenos Aires såg ett tåg vänta in en kutryggig liten man som knallade över spåret med sin lilla käpp fastän bommarna var nedfällda. Ett målande exempel på hur trafikregler, liksom andra regler i samhället, är till för att överträdas eller kringgås på ett så smart sätt som möjligt. Fast om man är på besök i staden är det vettigt att ta inte ta seden dit man kommer: var försiktig när du går över gatan och ta dig en extra titt innan du vågar dig ut på övergångsstället, även om du har grönt ljus.

lördag 4 februari 2012

Februari = karneval

Murgan La leyenda murguera uppträder i stadsdelen Parque de los Patricios

Buenos Aires, Argentina, KULTUR. Februari är lika med karneval i Buenos Aires. Varje kvarter har sin egen murga, karnevalsgrupp som består av dansare, trumspelare och sångare. I varje murga ingår folk i alla åldrar, från de allra yngsta barnen till äldre människor, även om de flesta medlemmar är någonstans mellan 15 och 30. Medlemmarnas familjer hjälper till med att sy kostymer och arrangera gruppens transport till olika delar av staden under de intensiva karnevalsveckorna. Under hela året tränar man in dansstegen till trummornas rytm i stadens parker.

Varje lördag och söndag mellan den 4 och den 26 februari, samt under de två karnevalshelgdagarna 20 och 21 februari hålls corsos, karnevalståg i olika stadsdelar. Stadens gator fylls av färgsprakande kostymer och ekande trumslag. De olika gruppernas sångare ackompanjerar med egenkomponerade låtar vars texter är samhällskritiska och ironiska. 120 olika murgas deltar i år i 30 olika karnevalståg. Varje år kröns stadens skickligaste murga. Programmet för de olika karnevalstågen hittar man här (på spanska).

Traditionen har sina rötter i kolonialtiden, då den infördes av de afrikanska slavar som levde i Buenos Aires.

fredag 3 februari 2012

Tillbaka till bloggen!

Föräldraledig mamma i Buenos Aires botaniska trädgård

Argentina, Buenos Aires, VARDAGSLIV. Efter en lång mammaledighet och bloggledighet så är det dags att börja blogga igen! Vår guldklimp är nu snart sju månader gammal och med argentinska mått mätt mer än redo för att börja i förskola, eller barnträdgård (jardín de infantes) som det heter i Argentina. Här är föräldraledigheten enligt lag 45 dagar före förlossningen och 45 dagar efteråt (i en del provinser har ledigheten utökats till totalt sex månader), men de flesta arbetar så långt fram till förlossningsdatumet som möjligt för att kunna vara lediga längre tid efteråt. Det vanligaste är att börja jobba när barnet är tre månader, så guldklimpen kommer att vara bland de äldsta i amningsgruppen, som avdelningen för de allra minsta heter.

När man själv har en liten baby – och efter en två månaders lång vistelse i Malmö med guldklimpen - så blir man automatiskt uppmärksam på skillnader när det gäller småbarnsliv och barnuppfostran i Argentina och Sverige.

I Buenos Aires finns inga föräldrargrupper, men däremot får man stöd och goda råd när det gäller barnuppfostran av familj, grannar och även av okända människor på bussen. Grannfrun hör att guldklimpen skriker på natten och rekommenderar en speciell massage för att förebygga kolik. Grönsakshandlaren håller ett långt föredrag om hur nappen förstör barnets gom, men kinesen som äger kvarterets mataffär anser däremot att nappen är ett utmärkt föräldraredskap. Under de första veckorna bor ofta den nyförlösta kvinnans mamma hemma hos familjen, för att hjälpa till med babyn och hushållsbestyr i allmänhet.

Lattemammorna och Ipad-papporna lyser med sin frånvaro. Eftersom föräldraledigheten är så kort (särskilt för papporna i Argentina, som bara har rätt till mellan tre och fem dagars ledighet, beroende på vilken provins de är bosatta i) har man inte tid att sitta och fika. Även om babyar och barnvagnar är välkomna på de flesta caféer och restauranger, så finns det till exempel inga skötrum. Att ta sig runt med barnvagn på kollektiva transportmedel är ganska bökigt. Många tunnelbanestationer har bara trappor och ingen hiss och bussarna har höga trappsteg innanför dörrarna. Dessutom är det svårt att resa med en baby i rusningstrafik, då det är extremt trångt i tunnelbanevagnar och bussar. Trottoarerna i Buenos Aires är i många kvarter ganska trasiga och man får kryssa mellan högarna av hundbajs.

Barnbidraget består av en, om man jämför med Sverige, relativt låg summa, och betalas bara ut till föräldrar som är lågavlönade eller arbetslösa. Ändå kryllar det av babyar och gravida kvinnor i Buenos Aires, särskilt i de fattigaste förorterna där många får barn redan i tonåren. ”Kan ni tänka er, under hela min vistelse i London så jag bara en enda gravid kvinna”, kommenterar en arbetskamrat häpet när hon kommer tillbaka från sin Europaresa. ”Och på väg till jobb i morse stötte jag på sju stycken”. Det bör tilläggas att vi arbetar i det fattiga distriktet San Martin, där förstföderskornas ålder är lägre än i innerstaden och det föds fler barn.

I Argentina föder varje kvinna, enligt FN:s siffror, 2,3 barn, medan antalet barn per kvinna i England är 1,8 (något lägre än Sveriges 1,9 barn per kvinna). Statistiken tycks kanske inte säga så mycket, men faktum är att man slås av hur mycket barn det finns i Argentina när man kommer till landet. Kanske beror det på att barnen finns med överallt –på lekplatser och i parker i massvis, på restauranger sent på kvällarna, på bröllop, på begravningar och på alla möjliga sociala tillställningar. Att ordna barnvakt för att man ska gå på middag med andra vuxna är mycket ovanligt, barnen får helt enkelt följa med. Även om Buenos Aires infrastruktur inte är särskilt väl anpassad för att bemöta småbarnsfamiljens behov så är barn välkomna överallt.

Läs mer i Svenska Dagbladet om en svensk familj som var föräldrarledig i Buenos Aires.