 |
Argentina, VARDAGSLIV. Den 29:e varje månad är en traditionell pastadag i Argentina. Då äter man ñoquis (italienskans gnocchi), både i hemmen och som dagens rätt på många restauranger. Traditionen uppstod bland de italienska invandrarna som i slutet av varje månad hade det knapert med pengar och därför lagade enkla och billiga maträtter, som t.ex ñoquis. Så här i lågkonjunkturtider (och särskilt vid månadsskiftet, när det fortfarande är några dagar kvar till löning!) passar det perfekt att återuppta denna gamla sed.
Under det förra sekelskiftet tog Argentina emot cirka två miljoner italienska invandrare. Nästan hälften av alla argentinare har italienska rötter, vilket gör Argentina till det land i världen efter Italien med flest italienskättlingar. Många av de italienare som utvandrade till landet i början av förra seklet bosatte sig i Buenos Aires, vilket har satt en stark prägel på i det gastronomiska utbudet. Motsvarigeheten till svensk husmanskost i Buenos Aires är förutom grillat kött, pizza och pasta.
Idag är det inte så vanligt med hemlagad färsk pasta, ett arbete som dagens heltidsarbetande kvinnor inte har tid med. Färsk pasta köper man i kvarterets fábrica de pasta, en liten pastafabrik där det tillverkas och säljs färsk pasta, piroger (eller empanadas som det heter på spanska) och pizzabottnar. Varje pastafabrik har sina egna specialiteter och den 29:e varje månad brukar skylten hay ñoquis, det finns ñoquis, sättas upp i skyltfönstret.
Den klassiska typen ñoquis, görs på potatis och mjöl. Andra varianter är ñoquis gjorda på ricottaost eller spenat. Denna pastasort serverades ofta med en enkel tomatsås. Idag brukar såsen även ha andra ingredienser, som till exempel kyckling, köttfärs eller köttbitar. I vissa familjer lägger man precis som förr i tiden en sedel under tallriken för att få tur med ekonomin under följande månad. Den här traditionen har gjort att man även kallar lata tjänstemän för ñoquis. Termen avser de personer som bara dyker upp på jobbet den 29 för att få lön, men inte syns till på sin arbetsplats under resten av månaden.
Under det förra sekelskiftet tog Argentina emot cirka två miljoner italienska invandrare. Nästan hälften av alla argentinare har italienska rötter, vilket gör Argentina till det land i världen efter Italien med flest italienskättlingar. Många av de italienare som utvandrade till landet i början av förra seklet bosatte sig i Buenos Aires, vilket har satt en stark prägel på i det gastronomiska utbudet. Motsvarigeheten till svensk husmanskost i Buenos Aires är förutom grillat kött, pizza och pasta.
Idag är det inte så vanligt med hemlagad färsk pasta, ett arbete som dagens heltidsarbetande kvinnor inte har tid med. Färsk pasta köper man i kvarterets fábrica de pasta, en liten pastafabrik där det tillverkas och säljs färsk pasta, piroger (eller empanadas som det heter på spanska) och pizzabottnar. Varje pastafabrik har sina egna specialiteter och den 29:e varje månad brukar skylten hay ñoquis, det finns ñoquis, sättas upp i skyltfönstret.
Den klassiska typen ñoquis, görs på potatis och mjöl. Andra varianter är ñoquis gjorda på ricottaost eller spenat. Denna pastasort serverades ofta med en enkel tomatsås. Idag brukar såsen även ha andra ingredienser, som till exempel kyckling, köttfärs eller köttbitar. I vissa familjer lägger man precis som förr i tiden en sedel under tallriken för att få tur med ekonomin under följande månad. Den här traditionen har gjort att man även kallar lata tjänstemän för ñoquis. Termen avser de personer som bara dyker upp på jobbet den 29 för att få lön, men inte syns till på sin arbetsplats under resten av månaden.
