Påskutflykt

Argentina, Buenos Aires, PLATSER. I år är påsklovet extralångt i Argentina eftersom påsken inträffar precis före den 2 april, som är en helgdag till minne av krigsveteranerna och de stupade i Falklandskriget (2 april-14 juni 1983). För min del blev det ingen resa i påsk, men det blev i alla fall en utflykt till Tigre, staden som ligger 3 mil norr om Buenos Aires vid Paranáflodens delta.

Här kan man käka en rejäl och opretentiös lunch på någon av de gamla roddklubbarna och sedan åka på båtfärd i deltats kanaler, som kantas av gamla vackra sommarhus på träpålar.

På Nahuel Restó Café (Adress: Lavalle 235) kan du äta en saftig köttbit, lasagne, paella, hamburgare och gigantiska baguetter under höga palmer för cirka 50 pesos (ca 63 kr)  per person (inklusive läsk eller vatten). En timmes båttur i deltat kostar cirka 50 pesos (ca 63 kr) per person. Det enklaste sättet att ta sig till Tigre är med tåg från Retiro (Linjen Mitre mot Tigre). Biljetten kostar 7,50 (9,50) tur och retur. Var ute i god tid, förseningar är vanliga och var beredd på att det reser mycket folk under helgerna. Mer information om Tigre hittar du i det här inlägget. 

Jesus överallt

Argentina, Buenos Aires, VARDAGSLIV. Påvefebern börjar långsamt lägga sig, men jag tänkte ändå passa på att skriva lite om vardagsfromhet.

Det här skåpet med en Jesusfigur på ett altare hänger på en bakgata i förorten San Martín. Någon har sett till att det finns en liten lampa som tänds när det börjar skymma. Sådana här små ikoner av olika helgon, Jungfrun eller Jesus stöter man på lite över allt i Buenos Aires: i tunnelbanan, på järnvägsstationer eller hängandes i något gathörn. De förbipasserande gör korstecknet och ibland lämnar de en blomma eller en liten lapp med en önskan vid figuren. Att göra korstecknet är också vanligt när man passerar en kyrka, vare sig man kör bil, åker buss, promenerar eller cyklar och måste släppa styret.

Religion, liksom tron på olika övernaturliga fenomen, är en naturlig del av livet för många argentinare. Nära 77 % av argentinarna anser sig vara katoliker*, men bara 23 % besöker regelbundet en kyrka. Religionen tar sig uttryck i mer vardagliga företeelser, till exempel i de krucifix och radband som hänger runt backspeglarna i bilar, religiösa bilder i hemmen och Jesusfigurer som håller ett vakande öga över dig bakom en glasruta i ett gathörn.

Jag har skrivit mer om tron på det övernaturliga i inläggen Vardagsmystik och Vidskepliga vännen.

*En grupp forskare på departementet ”Samhälle, kultur och religion” på CEIL/Conicet publicerade 2008 denna enkät vid namnet ”Den första undersökningen av tro och religiösa attityder i Argentina”.

I ärlighetens namn

Obelisken, symbolen för Buenos Aires, världens mittpunkt

Buenos Aires, Argentina, VARDAGSLIV. “Argentinarna är världsberömda för att vara arroganta”, skriver antropologen och argentinaren Alejandro Grimson i sin senaste bok Mitomanías Argentinas. Cómo hablamos de nostros mismos (Argentinska Mytomanier. Så pratar vi om oss själva). Denna egenskap, skulle man kunna tillägga, gäller särskilt för Buenos Airesborna, eller los porteños (hamnborna), som de kallas på spanska.

Invånarna i Buenos Aires är födda besserwissers, deras stad är världens (eller i alla fall Argentinas) centrum, de blir aldrig mållösa och de vet alltid mer än vad du vet om något. Däremot är ett av deras mest positiva karaktärsdrag rättframhet, vilket min man, som är född i en liten by i provinsen Córdoba, alltid brukar framhålla.  Medan folk i Córdoba ofta upprätthåller en trevlig fasad och pratar skit bakom ryggen på varandra så är los porteños mycket ärligare. En porteño säger vad han tycker och tänker rakt i ansiktet på dig utan att vara rädd för reaktionen. Både när det gäller politiska ståndpunkter eller åsikter om andras tillvaro och utseende.

Häromdagen hade min arbetskamrat klippt håret väldigt kort. Naturligtvis kommenterade alla på jobb hennes nya frisyr, men långt ifrån alla reaktioner var positiva. ”Var det verkligen tvunget att klippa det så kort?”, sa chefen. ”Men usch vad kort det blev”, sa en kollega. Min nyklippta arbetskamrat är italienska, men lyckligtvis är hon luttrad efter sju år i Argentina. Hon tog inte alls illa upp utan ryckte bara på axlarna.

Det är helt enkelt så att alla är vana vid att andra tycker olika, och det är okej det med. Under vårt första Sverigebesök var min man väldigt förvånad efter att ha varit på middag hemma hos några vänner. ”Det är så märkligt att alla tycker precis som jag”, kommenterade han. I Buenos Aires är det däremot noll konsensus som gäller. Ärlighet varar längst. 

Påven från världens ände

En av de skämtbilder som cirkulerar i sociala medier. Till vänster: Vad världen såg: Bergoglio är den nya påven. Till höger: Vad argentinarna såg...

Argentina, Buenos Aires, VARDAGSLIV. Även de argentinare som inte är katoliker torkade en liten tår ur ögonvrån igår. De flesta känner sig stolta och lite rörda över att den nya påven, Franciskus, är argentinare. Måhända att Jorge Mario Bergoglio, som han hette innan han blev påve, har varit både ärkebiskop i Buenos Aires och sedan 2001 kardinal, men han var också en helt vanlig kille från arbetarkvarteret Flores. Här växte han upp den äldsta av fem syskon i en invandrarfamilj från Piemonte, pappa var anställd vid järnvägen och mamma hemmafru. Precis som Evita, oäktingen från underklassen som blev Argentinas första dam, och Maradona, pojken som växte upp i slummen och blev världens bästa fotbollspelare, är han ett bevis på att även den som inte föds med guldsked i munnen kan komma hur långt som helst. En myt som blir verklighet.

”Det här är utan tvekan den viktigaste argentinaren i historien”, sa den gamla skjutjärnsjournalisten Chiche Gelblung i sitt teveprogram igår. Man får inte glömma att Argentina är ett ungt land i världens ände, bara 200 år gammalt, därför tycker folk att det är extra förbluffande när någon världskändis kommer härifrån. Eller som Chiche sammanfattade det ”Argentina har producerat fem nobelpristagare (i Medicin, Kemi, Fysiologi eller Medicin och två Nobels fredspris), de två bästa fotbollsproffsen i världen (Maradona och Messi), en blivande drottning (kronprinsessan Máxima av Nederländerna)  och nu en påve”. Det är inte illa på 200 år!

Latinamerika efter Chávez

Argentina, Buenos Aires, VARDAGSLIV. Venezuelas president Hugo Chávez bortgång är förstås veckans stora händelse i Latinamerika, så det är svårt att inte skriva någonting om denna karismatiske och omstridde ledare. I Argentina diskuteras Venezuelas framtid i alla nyhetsprogram och hans bortgång jämförs oundvikligen med Juan Domingo Peróns. Inte sedan Perón, som var president i tre omgångar (1946-1952, 1952-1955 och 1973-1974) har någon latinamerikansk ledare uppnått så stor popularitet.

Till olika jubileum eller årsdagar av berömda förgrundsgestalters dödsfall är det vanligt att politiska organisationer och fackföreningar sätter upp affischer över hela stan. I Argentina var Chávez en stark förebild för vänstern, så därför är det inte så märkligt att jag idag sprang på den här planschen av honom med texten: För evigt överstelöjtnant – Att sörja honom är inte tillräckligt, låt oss följa hans exempel! Ett levande bevis på att Chávez fortfarande finns mitt ibland oss. 

Bra lunchkrog mitt i stan

Argentina, Buenos Aires, GOURMET. Om du är i närheten av Kongressen och blir sugen på lunch så är Vittorio ett trevligt och lagom opretentiöst ställe. Egentligen ser stället ut som vilken restaurang-pizzería-café som helst (sådana finns i varje gathörn i Buenos Aires!), men servicen och priserna är bra och det finns många rätter att välja på. Dessutom är köket lite mer modernt och varierat än det som erbjuds hos andra typiska kvarterskrogar, här finns till exempel vegetarisk risotto, ganska många olika fiskrätter och fullkornspasta. Vid borden sitter en skön blandning av turister och stamgäster som bor eller arbetar i kvarteret. 

Om man står ut med de förbidundrande bussarna så kan man sätta sig på trottoarserveringen. Ett plus är att det vanligaste rätterna finns på bild, det tycker jag är lite härligt, ungefär som när man är på semester på den spanska solkusten!

Vittorio

Stadsdel: Congreso/Monserrat
Adress:  Hipólito Yrigoyen 1494

Öppet:  alla dagar i veckan, både lunch och middagstid

Cirka pris: Ungefär 130 pesos (ca 165 kr) för två huvudrätter, en flaska vatten och två glas vin