 |
| En av de skämtbilder som cirkulerar i sociala medier. Till vänster: Vad världen såg: Bergoglio är den nya påven. Till höger: Vad argentinarna såg... |
Argentina, Buenos Aires, VARDAGSLIV. Även de argentinare
som inte är katoliker torkade en liten tår ur ögonvrån igår. De flesta känner
sig stolta och lite rörda över att den nya påven, Franciskus, är argentinare. Måhända
att Jorge Mario Bergoglio, som han hette innan han blev påve, har varit både ärkebiskop i Buenos Aires och sedan 2001 kardinal, men
han var också en helt vanlig kille från arbetarkvarteret Flores. Här växte han
upp den äldsta av fem syskon i en invandrarfamilj från Piemonte, pappa var anställd
vid järnvägen och mamma hemmafru. Precis som Evita, oäktingen från underklassen
som blev Argentinas första dam, och Maradona, pojken som växte upp i slummen och
blev världens bästa fotbollspelare, är han ett bevis på att även den som inte föds
med guldsked i munnen kan komma hur långt som helst. En myt som blir
verklighet.
”Det här är utan
tvekan den viktigaste argentinaren i historien”, sa den gamla skjutjärnsjournalisten
Chiche Gelblung i sitt teveprogram igår. Man får inte glömma att Argentina är
ett ungt land i världens ände, bara 200 år gammalt, därför tycker folk att det är
extra förbluffande när någon världskändis kommer härifrån. Eller som Chiche
sammanfattade det ”Argentina har producerat fem nobelpristagare (i Medicin,
Kemi, Fysiologi eller Medicin och två Nobels fredspris), de två bästa
fotbollsproffsen i världen (Maradona och Messi), en blivande drottning (kronprinsessan Máxima av Nederländerna) och nu en påve”. Det är inte
illa på 200 år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar