söndag 29 mars 2009

Caracas salsatempel: El maní es así

Venezuela, Caracas, NATTLIV. Vill man uppleva Caracas mest genuina nattliv är ett besök på El maní es así (Jordnöten är så här) ett måste. Till den här traditionella salsaklubben kommer stadens bästa salseros (salsadansare) för att släppa loss. El maní är en liten, enkel klubb med avslappnad atmosfär. Eftersom inträdet ofta är gratis, eller kostar väldigt lite, trängs folk från alla samhällsklasser på dansgolvet. De har gemensamt att de älskar att dansa till och lyssna på bra salsa. De flesta dansar klassisk salsa, enligt den gamla skolans alla regler. Grupper från hela Latinamerika kommer hit för att spela och det är levande musik varje kväll. Om du inte vågar dig upp på dansgolvet är det lika trevligt att sitta i baren och njuta av en öl eller en cuba libre (rom och cola).


Det är öppet från tisdag till lördag, från klockan 20. Vill man ha ett bord bör man vara tidigt ute, eftersom stället snabbt blir fullt. Precis som på andra uteställen i Caracas reserverar man sitt bord för kvällen genom att beställa in en hel flaska rom eller någon annan dricka. Kyparna är uppmärksamma och vänliga, så var inte snål med dricksen!
Det är säkrast att ta sig till och från El Maní med taxi, eftersom kvarteret där klubben ligger kan vara lite farligt på kvällen. Alla taxichaufförer känner till stället. Under dagtid förvandlas klubben den peruanska restaurangen El sitio Perla.
El maní es así
Adress: I hörnet mellan Avenida Francisco Solano och calle El Cristo
Kvarter: Sabana Grande, Caracas, Venezuela
T-bana: Sabana Grande
Telefon: +58 212 763 6671

onsdag 25 mars 2009

Söndagslunch hos familjen Favro


Argentina, Arroyito (Provincia de Córdoba), VARDAGSLIV. Argentina är det land i världen utanför Italien som har störst befolkning med italienska rötter. Nästan hälften av alla argentinare är italienskättlingar, vilket präglar traditioner, matkultur, språk och levnadssätt. De flesta av de italienska invandrarna kom till landet under det förra sekelskiftet och bosatte sig i huvudstaden, samt i jordbruksprovinserna Buenos Aires, Córdoba, Santa Fe, La Pampa, Entre Ríos och Corrientes. I dessa områden finns orter vars befolkning till största del består av italienskättlingar. Livet där ser ungefär likadant ut som i vilken liten italiensk småstad som helst. Torget med sin kyrka är knutpunkt för det sociala livet. Där spelar småpojkarna fotboll och äldre män dricker cinzano i skuggan på någon uteservering. Att gå i mässa på söndagar är vanligt, de äldre generationerna pratar fortfarande italienska med varandra, och många barn flyttar aldrig längre hemifrån än två hus från föräldrarna.
I Arroyito, en liten stad i provinsen Córdobas östra del, bor familjen Favro. Precis som många av ortens cirka 34.000 invånarna har de sina rötter i Piemonte, i norra Italien. De flesta söndagar samlas tre generationer av familjen – 25 personer – för att äta lunch tillsammans. Den populäraste söndagsmenyn är mosters Mirtas handskurna spagetti. De severas tillsammans med tuco, köttfärssås, ur en jättegryta. Trots att alla försäkrar att de aldrig har ätit några godare spagetti varje gång hon bjuder på dem så är Mirta aldrig riktigt nöjd. ”De var bättre förra gången när de inte blev så mjuka”, eller ”Den här gången blev de för salta”, säger hon självkritiskt. När någon föreslår en applåd för pastakokerskan tittar hon förläget ner i bordet. Efter spagettin serveras huvudrätten – minst tre ugnsstekta kycklingar med pommes frites och olika sallader. Till maten dricker man den populära varianten tinto con soda, billigt rött bordsvin utblandat med sodavatten. En vanlig efterätt är fruktsallad, ofta en hel hink full så att alla ska kunna ta många gånger.

Barnen sitter vid ett bord för sig och brukar äta före de vuxna. Vuxenbordet är indelat i två delar, vid den ena bordsänden sitter männen och vid den andra kvinnorna. På detta sätt får männen tillfälle att prata manssnack och kvinnorna tjejsnack, vilket inte betyder att man inte kommunicerar mellan de olika bordshalvorna. Diskussionerna är livliga och volymen hög. Till samtalsämnena hör jobb, politik, helgens fotboll och vem av grannarna som har köpt ny bil. Bordet är enkelt dukat med udda porslin. Maten serveras ofta direkt ur kastrullerna av den som har lagat den. Det anses inte som oartigt att börja äta innan alla har fått mat på tallrikarna, tvärtom rättar man sig efter det argentinska talesättet ”Varm mat väntar inte” (La comida caliente no espera). Ingen bryr sig om huset inte är nystädat eller om det finns en fläck på duken, det viktiga är att man får träffas hela familjen över en tallrik hemlagad pasta.



Se större karta

söndag 22 mars 2009

Buenos Aires: Lördagshandel i pittoreskt kvarter


Argentina, Buenos Aires, VARDAGSLIV. I kvarteret Parque Patricios är det småstadsstämning, trots att området bara ligger tjugo minuter med buss från Buenos Aires centrum. De flesta av byggnaderna är inte högre än tre våningar, många av stadsdelens invånare har bott här i flera generationer och det är inte ovanligt att se äldre damer gå över till grannen med papiljotter och hårnät. På eftermiddagarna spelar barnen fotboll i parken, medan deras mammor – äkta argentinska hemmafruar (en utdöende kategori)– hänger tvätt på terrassen och utbyter skvaller. Här finns fullt med genuina små närbutiker som har legat på samma plats i flera decennier. Bakom disken står butikens ägare själv. Här råder ingen stress. Varje kund betjänas i lugnt tempo medan man småpratar om vädret och om hur mycket priserna har stigit på sista tiden. Precis som förr i tiden håller affärerna stängt under siestan mellan klockan 13 och 16.30.

Även om en del argentinare storhandlar en eller två gånger i månaden, så föredrar många fortfarande att köpa det de behöver för dagen i kvartersbutikerna. De flesta av dem har öppet ända till halvniotiden på kvällen, så det är enkelt att ta vägen förbi slaktaren, eller grönsaksaffären, när man kommer hem från jobb. Här ligger maten inte inplastad utan säljs i lösvikt. Den som säljer maten är en verklig expert på sin vara och kommer gärna med goda råd och recepttips.

På lördagsförmiddagar är kommersen i affärerna längs Parque Patricios huvudgata Avenida Caseros, särskilt intensiv. Kvarterets invånare fyller sina små shoppingvagnar till bredden med god mat inför helgen. I ost- och charkuteributiken La Florida de Parque Patricios är det kö ända ut på gatan. De flesta av kunderna är män i begynnande medelåldern med trivselmagar. Det är nämligen här som man hittar de bästa ingredienserna till kvällens picada, den argentinska motsvarigheten till spanska tapas. (picar betyder ”att plocka lite och äta” ) En picada är plockmat – olika, ostar, skinka, starka korvar, oliver, patéer och andra läckerheter – som serveras med bröd. Den kan vara en hel middag i sig, eller bara en aptitretare, och lämpar sig särskilt väl att äta framför teven under helgens fotbollsmatcher. Till delikatesserna i La Florida de Parque Patricios hör gröna oliver fyllda med rökt bacon, parmesanost eller nötter, matambre arrollado (oxrullad fylld med ägg och oliver), olika sorters korvar, kallskuren fläskfilé och lufttorkad skinka.
På andra sidan gatan ligger fiskaffären Pescadería Chicho, som öppnades för omkring ett halvt sekel sedan. Affären sköts av italienskättlingen Chicho, hans fru och tre söner som alla är fanatiska anhängare av Parque Patricios fotbollslag Club Huracán (Orkan).

Precis som många andra butiker i kvarteret har fiskaffären dekorerats med vimplar i klubbens färger, rött och vitt. Huracáns supportrar är kända för att vara blint hängivna, vilket banderollen ”Huracán, du har stulit min hjärna” (Huracán, ladrón de mi cerebro) som sitter uppsatt på väggen bland madonnabilder och fisknät vittnar om. Disken bågnar under lax, karp, tonfisk, kummel, bläckfisk, musslor, jätteräkor och annan fisk och skaldjur från Atlanten. Chicho kommer gärna med förslag på recept om hur fisken ska tillagas och förvaras.

Den som inte gillar fisk kan hoppa över Pescadería Chicho och fortsätta till slaktaren. Argentina är det land i världen där det äts mest oxkött. Nästan 70 kilo om året per person. Det är därför inte så konstigt att det finns det en carnicería, en köttaffär, i nästan varje gathörn. Köttaffären brukar ha öppet även på söndagsmorgon, eftersom asado, grillat kött, är en typisk söndagsmiddag i Argentina. Hos slaktaren finns allt man behöver för denna familjemåltid. Han sparar ofta de bästa nötdetaljerna till sina stamkunder, så det lönar sig att alltid handla på samma ställe. Själv handlar jag på Frigorífico Don Pepe, som har kvartertes möraste bife de chorizo (ryggbiff).

I la panadería, bageriet, köper man miñon, nybakat baguettliknande bröd som säljs i bitar. Bröd serveras alltid till maten och inhandlas varje dag, eftersom det är viktigt att det är färskt. Ett annat obligatoriskt stopp är någon av kvarterets frukt och grönsaksaffärer, vilka för det mesta ägs av peruaner. Här kan man förutom frukt och grönt också köpa säckar med kol till helgens grillning.

Är man sugen på ravioli fyllda med valnötter, spenat och ricotta kan man titta förbi en Fábrica de Pasta, pastafabrik. Här tillverkas och säljs färsk pasta, pajer, piroger (eller empanadas som det heter på spanska) och pizzabottnar. Pasta är en annan traditionell söndagslunch.

Är man ute efter efterrätter är Casimiro – la casa de las tortas (tårtornas hus) ett säkert kort. Här finns världens godaste chokladtårta med dulce de leche (mjölk som har kokats med socker tills det har bildats en tjock kolaliknande sås). En annan specialitet är den napolitanska friterade kakan sfogliatella napolitana. Eller varför inte besöka någon av kvarterets heladerías, glassaffärer, där det säljs glass i lösvikt. Glasstillverkning är en av många traditioner som infördes av italienarna som invandrade till Argentina i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Om man skulle glömma något under shoppingrundan är det ingen fara. Man kan alltid komplettera senare under dagen hos närmaste chino, kines. Nästan alla små snabbköp ägs av kineser och har öppet fram till halvtiotiden på kvällen, alla dagar i veckan.

Kvarter: Parque Patricios, Buenos Aires
T-bana: Linje H, station Caseros


Se större karta

onsdag 18 mars 2009

Släpp loss på Santiagos hetaste dansgolv

Chile, Santiago, NATTLIV. Fem minuter från det centrala torget Plaza Italia ligger Klub Mangosta, Santiagos bästa salsotek. Klubben har öppet kl 20-3 på onsdagar och torsdagar och kl. 20-5 på fredagar och lördagar. Stämningen på dansgolvet är som bäst efter midnatt. ”Bland våra publik finns folk från 20 år och uppåt som gillar att släppa loss utan hämningar i en avspänd atmosfär”, berättar en av klubbens ägare Pablo Jofre. De flesta dagar är det levande musik. Det arrangeras också shower, tävlingar och danskurser i salsa, mambo, merengue och rueda de casino (en kubansk salsastil). Veckans aktiviteter hittar du på klubbens webbsida. Inträdet kostar $2000 (30 kr) för kvinnor och $3000 (45 kr) för män.

Klub Mangosta
Adress: Avenida Vicuña Mackenna 1603, Santiago de Chile
Tunnelbana: Linje 5, station Ñuble
Webbsida: http://www.klubmangosta.cl/

fredag 13 mars 2009

Här hittar du Buenos Aires bästa biffar

Argentina, Buenos Aires, GOURMET. Argentina är vida känt för sina möra biffar. När man har satt tänderna i den första grillade köttbiten förstår man att ryktet inte är oförtjänt. Att gå på grillrestaurang, ”parrilla”, är förstås ett måste när man besöker Buenos Aires. Staden har ett enormt gastronomiskt utbud och det är inte lätt att hitta rätt i djungeln av köttrestauranger. Om man besöker staden för första gången är det lätt att hamna på typiska turistrestauranger i kvarteren Puerto Madero och Palermo Soho. Här kan en biff kosta tre gånger så mycket som på andra ställen och bland restauranggästerna finns inte många argentinare. Själv föredrar jag traditionella kvarterskrogar där tallrikarna bågnar under pommes frites och saftiga köttbitar. Här äter hela familjer söndagmiddag tillsammans i bullrig atmosfär. På de här krogarna kan man inte räkna med stärkta linneservetter, dämpad belysning, levande ljus eller meny på engelska. Däremot får man suverän service, bra kött och väl tilltagna portioner. Blir det över är det bara att be att få maten inpackad med sig hem!

Till mina favoriter hör:

La Taberna de Roberto
En enkel grillrestaurang i kvarteret Boedo som alltid är fullsatt. La Taberna de Roberto är en kedja med tre olika restauranger, men den som ligger i Boedo är den ursprungliga och anses också vara den bästa.
Kvarter: Boedo
Adress: På hörnan mellan gatorna Inclán och Castro Barros
Betalningsmedel: kontant
Öppet: alla dagar vid lunch och middagstid
Prisklass: ekonomisk

Parrila Peña
En opretentiös krog, med oslagbart kött och bra priser. De friterade köttpriroger som man kan beställa in till förrätt hör till stans bästa. Deras colita de cuadril (rupstek) är alltid superb.
Kvarter: Congreso
Adress: Rodríguez Peña 682
Betalningsmedel: kontant
Öppet: måndag-lördag, vid lunch och middagstid. Söndagar stängt på kvällen.
Prisklass: medel

El Mirasol de Boedo
Trevlig kvarterskrog med bra service och hög kvalité på sitt grillade kött. De friterade pirogerna är nästan lika goda som på Parrilla Peña. El Mirasol de Boedo öppnades 1967 och är idag en klassiker. Under 90-talet invigde ägarna ytterligare två grillrestauranger med samma namn i de mer exklusiva kvarteren Puerto Madero och Recoleta. Men det är den ursprungliga krogen i Boedo som anses vara den bästa.
Kvarter: Boedo
Adress: Boedo 136
Betalningsmedel: kontant och de flesta kort
Öppet: alla dagar vid lunch och middagstid.
Prisklass: medel

El Puentecito
Det här är ingen utpräglad grillrestaurang, utan en riktigt argentinsk ”bodegón” – en enkel krog som erbjuder argentinsk husmanskost inspirerad i det italienska och spanska köket. Förutom olika traditionella rätter finns också grillat med på menyn. Restaurangen ligger i en väldigt nedsliten del av kvarteret Barracas. Därför bör man ta taxi till och från krogen. Portionerna är så stora att man kan dela tre personer på en rätt.
Kvarter: Barracas
Adress: I korsningen mellan Luján 2101 och Vieites
Betalningsmedel: kontant
Öppet: alla dagar, dag och kväll
Prisklass: ekonomisk

Så här beställer man som en äkta argentinare

Förrätt

Till förrätt äter man ofta chorizo (stark korv), morcilla (blodkorv med lök) och achuras. Ordet härstammar från indianspråket araucano, i vilket uttrycket achuraj betyder "det som man inte kan använda och som man slänger". Förr i tiden tillhörde de här delarna det som de argentinska koskötarna gauchos ansåg att man inte kunde äta och därför gjorde sig av med när de slaktat sina djur. Idag anses dessa delar av djuret vara delikatesser. Till achuras hör t.ex. chinchulines (tunntarm); tripas gordas (tjocktarm); entraña (inälvor), criadilla (testikel); molleja (bräss), som vanligen äts med pressad citron och grovmalen svartpeppar; och riñones (njurar), vilka innan de grillas gnids in med vinäger och persilja,

Andra vanliga förrätter är empanada de carne, pirog fylld med nötkött, hackat ägg och gröna oliver, och grillad provoleta (en ost som liknar den italienska sorten provolone).

Huvudrätt
Om man vill prova lite av varje ska man beställa in parrillada (från grillen), som innehåller olika köttbitar, achuras, chorizo och morcilla. Andra specialitéer är bife de chorizo (ryggbiff), som äts hel eller som mariposa, uppskuren som en fjäril; lomo (oxfilé) och colita de cuadril (rumpstek). Man kan beställa in köttet jugoso (blodigt) a punto (medium) eller bien hecho (välstekt). När man äter grillat på restaurang brukar man ofta komplettera med olika sallader och papas fritas (pommes). Vill du prova något nytt så beställ papas fritas a la provenzal (pommes med persilja och vitlök) eller papas fritas con huevo (pommes med äggröra). Till köttet serveras ofta den smakstarka såsen chimichurri (gjord på olja, vinäger, lök, vitlök och kryddor) eller den något mildare salsa criolla (gjord på tomat, lök, paprika, kryddor, olja och vinäger).

Vin
Avnjut biffen med en flaska Malbecvin, eller passa på att testa den populära varianten tinto con soda, husets rödvin utblandat med sodavatten.

tisdag 10 mars 2009

Colonia de Sacramento: Portugisisk kolonistad vid Río de la Platas kust

Uruguay, Colonia de Sacramento, STÄDER. När man är i Buenos Aires får man inte missa att ta båten till Colonia de Sacramento i Uruguay, en liten charmig stad vid Río de la Platas kust. Många av invånarna i Buenos Aires tar sin tillflykt hit när de behöver koppla av från den bullriga storstaden.

Staden har tillhört både det portugisiska och det spanska kolonialväldet. Den välbevarade stadskärna är kulturminnesmärkt av UNESCO. Här kan man strosa runt och njuta av den stillsamma atmosfären, shoppa vacker keramik och dricka kaffe på de mysiga fiken i gamla stan.

Till Colonias sevärdheter hör tjurfäktningsarenan från 1910, som är belägen strax utanför stadens centrum, det gamla fyrtornet och ruinerna efter klostret San Francisco Javier, stadens troligtvis äldsta byggnad. I närheten ligger den stadsporten Puerta de la Ciudadela, vilken invigdes 1745.

Ett annat måste är calle de los suspiros – suckarnas gata - vars enkla stenhus byggdes någon gång under 1600-talet. Även om det låter lite kliché så är det här verkligen en plats där man känner historiens vingslag. Det är inte svårt att föreställa sig hur stadens svarta invånare, som kom till landet som slavar under kolonialtiden, rytmiskt dansade fram i de smala gränderna. I Uruguay bevaras en del av det afrikanska kulturaravet genom karnevalen, som hålls vaje år i februari. Av Uruguays befolkning på 3,3 miljoner beräknas ca 9% ha afrikanskt ursprung.

Den badsugne kan hyra moped eller cykel och ta en tur till någon närliggande strand. Till skillnad från på den argentinska sidan av Río de la Plata är floden inte förorenad här och man kan bada. Man kan även promenera till den lilla stranden som ligger vid stadens fotbollsstadium. I närheten finns en marknad där man kan köpa souvenirer betydligt billigare än i gamla stan.


Hur tar jag mig dit?
Båtar går från företagen Buquebus och Colonia Express färjeterminaler i Puerto Madero. Med Buquebus snabbfärja tar resan en timme och kostar omkring 264 argentinska pesos (ca 670 kr). Med en långsam båt tar färden tre timmar och kostar omkring 189 argentinska pesos (480). Det nystartade företaget Colinia Express har ofta extraerbjudande. Deras båtturer tar också en timme. Både på Buquebus och Colonia Express kan man boka dagsutflykter i vilka lunch och guidade rundturer ingår. Ofta är det billigare att resa på detta sätt.

Valuta
Om man kommer från Buenos Aires behöver man inte växla till sig uruguayanska pesos, eftersom det går det bra att betala med argentinska pesos överallt.

Äta ute
Att äta på någon av restaurangerna i hamnen eller i gamla stan kan vara ganska dyrt eftersom Colonia är en typisk turiststad. Ett billigare alternativ är de lite enklare krogarna längs gatan Avenida General Flores, där invånarna i Colonia själva äter lunch.

måndag 9 mars 2009

La Paz: Charmig storstad nära molnen

Bolivia, La Paz, STÄDER. Färgstark, levande och kaotisk breder La Paz ut sig på den andinska högplatån, el Altiplano. Läget 3640 meter över havet gör La Paz till en av världens högst placerade städer. La Paz, eller Nuestra Señora de La Paz (Vår fru av freden), som är stadens officiella namn, är Bolivias tredje största stad och administrativa huvudstad. Välbevarade byggnader från kolonialtiden, nedslitna sekelskifteshus och enkla moderna tegelkonstruktioner samsas om utrymmet längs de smala gatorna. Mellan husen hänger elledningar kors och tvärs. Det mesta i La Paz – från stadsplaneringen till trafiken, som består av en aldrig sinande ström minibussar och taxibilar – är ett organiserat kaos. Det är just detta som ger staden dess speciella charm.

La Paz är en stad fylld av dofter och smaker. Här finns inte många affärer, restauranger eller caféer. Istället är gatorna fulla med små stånd där man kan köpa allt från friterade grillspett och empanadas (piroger) till hårtorkar och imitationer av Adidasskor. Livet utspelar sig till stor del på gatan. På torget Plaza de San Francisco tycks myllret av människor aldrig avta. Här sitter kontorister bredvid cholitas, traditionellt klädda indiankvinnor, och äter lunch på enkla träpallar. Maten serveras inte på engångstallrikar, utan i porslins- eller plastskålar som sedan diskas i baljor eller hinkar. I ett gathörn säljer en gammal kvinna juice. På ett litet vitt träbord står nio juiceglas prydligt uppställda, täckta med små fat för att det inte ska komma smuts i drycken. Människor stannar upp, dricker sin juice på stående fot och lämnar sedan tillbaka glaset.

Oset från stora metallgrytorna som puttrar över små eldar ligger i ett tjockt täcke över platsen. I bakgrunden hörs ljudet av utroparna som jobbar på de hundratals minibussar som stannar vid torget. Priset varierar beroende på vart man ska åka och bussen avgår inte förrän den är fullsatt. På varje buss arbetar en utropare, ofta en ung pojke, som talar om för passagerarna vilka stopp chauffören gör. Även taxibilar, som man kan ta ensam eller tillsammans med andra, flyter förbi torget i en jämn ström. De flesta av stadens invånare använder kollektiva transportmedel och man ser inte många personbilar. Att köra buss eller taxi är också ett sätt för många människor att dryga ut kassan. Bolivia är Sydamerikas fattigaste land, arbetslösheten är hög och även de som har jobb har svårt att försörja sig på sina löner. Minimilönen är omkring 800 kronor i månaden. ”Jag jobbar som lärare för yngre barn på förmiddagarna och på kvällar och helger kör jag buss”, berättar David Mamani, 33 år, som bor med sin fru och sina två döttrar i El Alto. David är precis som landets president, Evo Morales, aymaraindian. Även om han stödjer Morales – Bolivias första indianska president - ser han mörkt på framtiden och drömmer liksom många andra bolivianer om att utvandra. Av Bolivias 8,2 miljoner invånare ser 62% sig själv som indianer. De största grupperna av ursprungsbefolkningen är quechua (30,7%) och aymara (25,2%).


Att fattigdomen är utbredd i Bolivia går inte att undgå. Livet för de flesta människor är hårt och fyllt av uppoffringar. Kutryggiga gamla indiankvinnor säljer kakor och godis i sina stånd fram till långt efter mörkrets inbrott. De är barfota i tunna tygskor, trots den kyliga kvällstemperaturen. När de sista kunderna försvunnit packar de ihop sina saker i ett knyte på ryggen och skyndar hem i de trånga gränderna. Trots den ekonomiska fattigdomen är La Paz en lockande stad. Människorna är vänliga, ödmjuka och stolta över sina traditioner. Som turist blir man ofta väl bemött och det är lätt att ta sig fram. Även om La Paz är en storstad är tempot avslappnat. Stadskärnan är liten och man kan röra sig till fots överallt.

Några av la Paz höjdpunkter är:

Paseo del Prado eller Avenida 16 de Julio
Längs stadens största aveny ligger flera hotell, restauranger och snabbmatskedjor. Avenyn är ett populärt promenadstråk och de två fontänerna som ligger vid dess början och slut är mötesplatser för stadens ungdomar.

Mercado de los Brujos – Häxmarknaden
Längs gatorna Sagárnaga y Linares i gamla stan ligger Mercado de los Brujos. Här hittar du naturmediciner och örter, samt olika produkter som används som offergåvor till Pachamama, Moder jord, gudinnan som ursprungsbefolkningen i Anderna har dyrkat sedan urminnes tider. I de små butikerna finns botemedel mot allt från reumatism till olycklig kärlek. Torkade lamadjursfoster, djurskallar och ormskinn hör till utbudet.

I samma kvarter hittar man många souvenirbutiker som säljer keramik, konsthantverk, silversmycken, lädervaror, produkter stickade i lamaull och vävda tyger. Det lönar sig att titta på flera ställen innan man handlar för priserna kan variera.


Kyrkor
I La Paz finns många gamla vackra kyrkor från kolonialtiden. Människor är djupt religiösa och att gå i kyrkan är en del av vardagslivet. Extra stämningsfulla är kyrkorna under katolska högtider, som till exempel Påsken. På Skärtorsdagsnatten är det tradition att besöka sju eller fjorton olika kyrkor. Då är det kö långt ut på gatan utanför de olika kyrkobyggnaderna. Värd ett besök är kyrkan och klostret San Francisco (Plaza de San Francisco), som uppfördes 1549 i sinnlig barockarkitektur. Andra vackra kyrkor är San Pedro (Plaza San Pedro), från 1790 och Santo Domingo (på hörnan mellan gatorna Ingavi och Yanacocha), från 1609. Stadens katedral Nuestra Señora de La Paz (1831) ligger på Plaza Murillo.
Museer
Längs den pittoreska gatan Jaén ligger flera trevliga museer. Eftersom de är ganska små hinner man med flera stycken på en eftermiddag. En riktig pärla är Museo Costumbrista “Juan de Vargas”, som visar hur det såg ut i La Paz på kolonialtiden och vilka seder och bruk invånarna följde (på hörnet mellan gatorna Sucre och Jaén). Några meter därifrån ligger Museo Casa de Murillo, huset där en av Bolivias frihetskämpar Pedro Domingo Murillo levde. Adress: Jaén 79.
Plaza Murillo
Här ligger stadens katedral, riksdagen Palacio Legislativo och presidentpalatset Palacio Quemado, det brända palatset. Byggnaden fick efter namn efter att den 1875 blivit utsatt för en planerad brand under ett uppror.


Miradores – Utsiktspunkter
De bästa utsiktspunkterna över staden finns längs motorvägen till förorten El Alto. Om det är molnfritt kan man se den snötäckta bergstoppen Illimani (6.450 meter) i bakgrunden.

El Alto
Strax nordost om La Paz – 4000 meter över havet ligger staden El Alto, en av Latinamerikas snabbast växande städer. 98% av befolkningen är aymaraindianer. De flesta av dem har invandrat från landsbygden. 2003 var staden epicentrum för konflikten om landets gasreserver, som ledde till att Bolivias förra president Gonzalo Sánchez de Losada störtades. På torsdagar hålls en jättestor marknad här, där man verkligen kan köpa allt mellan himmel och jord. Från centrum i La Paz går det många minibussar till El Alto. Bussturen – som tar cirka 20 minuter - är en upplevelse i sig.


Utflykter
I gamla staden finns olika små turistbyråer där man kan boka dagsturer till olika platser i närheten. Till många platser kan man också ta linjebussar. Man kan göra dagsutflykter till bland annat Copacabana, vid Titicaca sjön och ruinerna i Tiwanaku. De välbevarade ruinerna tillhörde tiwanakukulturen som dominerade den andinska högplatån mellan 1.500 f.Kr och 12.000 e.Kr. Kvarlämningarna har utnämnts av Unesco till en del av Världsarvet.

Copacabana ligger vid Titicacasjöns strand, 158 kilometer från La Paz. Hit vallfärdar människor från hela Bolivia för att besöka Santuario de Copacabana helgedomen med madonnabilden av Bolivias skyddshelgon La Virgen de Copacabana. För att ta sig till staden från La Paz åka båt över sundet Tiquina, som avdelar Titicacasjöns norra och södra del. En oförglömlig upplevelse! Från Copacabana kan man göra utflykter till öarna Isla del Sol och Isla de la Luna, som under Inkariket var viktiga kultplatser.

Att tänka på…

Höjdsjuka
När man stiger av planet på den internationella flygplatsen i förorten El Alto – som är belägen nordost om La Paz 4.000 meter över havet, - känns luften genast tung att andas. För den som inte är född i staden kan det vara svårt att vänja sig vid det höga lufttrycket. Man kan känna sig yr och andfådd. Särskilt under de första dagarna kan man få huvudvärk och må illa. Staden ligger som i en gryta och gatorna är branta, med många kämpiga uppförsbackar. Det andinska ordspråket Gå långsamt, ät lätt och sov ensam (Anda despacito, come poquito y duerme solito) sammanfattar vad man bör tänka på för att inte drabbas av höjdsjuka. Denna åkomma går också under namnet sorojchi. Tabletterna Sorojchi pills, som finns att köpa på apotek är en räddare för den som mår dåligt av höjden. Det är också bra att dricka mycket mate de coca, te gjort på cocablad. Det går att beställa på barer och caféer. Även tepåsar med denna dryck finns att köpa överallt.

Klimat
“I La Paz infaller alla årstider under en enda dag. På morgonen och kvällen är det kallt, mitt på dagen stekande hett och ofta regnar det en skvätt”, berättar David Mamani, som är född och uppväxt i staden. Eftersom temperaturen kan pendla mellan 5 ºC och 18 ºC är det smart att klä sig lager på lager, precis som stadens invånare. Från december till mars regnar det särskilt mycket.