Argentina, Arroyito (Provincia de Córdoba), VARDAGSLIV. Argentina är det land i världen utanför Italien som har störst befolkning med italienska rötter. Nästan hälften av alla argentinare är italienskättlingar, vilket präglar traditioner, matkultur, språk och levnadssätt. De flesta av de italienska invandrarna kom till landet under det förra sekelskiftet och bosatte sig i huvudstaden, samt i jordbruksprovinserna Buenos Aires, Córdoba, Santa Fe, La Pampa, Entre Ríos och Corrientes. I dessa områden finns orter vars befolkning till största del består av italienskättlingar. Livet där ser ungefär likadant ut som i vilken liten italiensk småstad som helst. Torget med sin kyrka är knutpunkt för det sociala livet. Där spelar småpojkarna fotboll och äldre män dricker cinzano i skuggan på någon uteservering. Att gå i mässa på söndagar är vanligt, de äldre generationerna pratar fortfarande italienska med varandra, och många barn flyttar aldrig längre hemifrån än två hus från föräldrarna. I Arroyito, en liten stad i provinsen Córdobas östra del, bor familjen Favro. Precis som många av ortens cirka 34.000 invånarna har de sina rötter i Piemonte, i norra Italien. De flesta söndagar samlas tre generationer av familjen – 25 personer – för att äta lunch tillsammans. Den populäraste söndagsmenyn är mosters Mirtas handskurna spagetti. De severas tillsammans med tuco, köttfärssås, ur en jättegryta. Trots att alla försäkrar att de aldrig har ätit några godare spagetti varje gång hon bjuder på dem så är Mirta aldrig riktigt nöjd. ”De var bättre förra gången när de inte blev så mjuka”, eller ”Den här gången blev de för salta”, säger hon självkritiskt. När någon föreslår en applåd för pastakokerskan tittar hon förläget ner i bordet. Efter spagettin serveras huvudrätten – minst tre ugnsstekta kycklingar med pommes frites och olika sallader. Till maten dricker man den populära varianten tinto con soda, billigt rött bordsvin utblandat med sodavatten. En vanlig efterätt är fruktsallad, ofta en hel hink full så att alla ska kunna ta många gånger.
Barnen sitter vid ett bord för sig och brukar äta före de vuxna. Vuxenbordet är indelat i två delar, vid den ena bordsänden sitter männen och vid den andra kvinnorna. På detta sätt får männen tillfälle att prata manssnack och kvinnorna tjejsnack, vilket inte betyder att man inte kommunicerar mellan de olika bordshalvorna. Diskussionerna är livliga och volymen hög. Till samtalsämnena hör jobb, politik, helgens fotboll och vem av grannarna som har köpt ny bil. Bordet är enkelt dukat med udda porslin. Maten serveras ofta direkt ur kastrullerna av den som har lagat den. Det anses inte som oartigt att börja äta innan alla har fått mat på tallrikarna, tvärtom rättar man sig efter det argentinska talesättet ”Varm mat väntar inte” ( La comida caliente no espera). Ingen bryr sig om huset inte är nystädat eller om det finns en fläck på duken, det viktiga är att man får träffas hela familjen över en tallrik hemlagad pasta.
Se större karta
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar