Beautiful Buenos Aires

Buenos Aires, Argentina, LÄST, SETT OCH HÖRT. Den amerikanska filmproducenten James Anthony Fitzpatrick besökte Buenos Aires på 50-talet och spelade in den här lilla dokumentärfilmen, Beautiful Buenos Aires. Åtta minuter nostalgi. Vilken vacker stad! När jag ser sådana här gamla filmer önskar jag verkligen att jag hade varit född några decennier tidigare. Tänk att få promenera på shoppingstråket Florida i hatt och elegant vårkappa, eller köra bil på en nästan helt öde Avenida 9:e de Julio... Titta och njut!

Sånt som händer i Buenos Aires tunnelbana

Det här är en nostalgibild: linje A:s gamla trävagnar från 1913 byttes ut tidigare i år. De var vackra och luktade gott av gammalt trävirke, men var antagligen inte särskilt säkra…

Buenos Aires. Argentina, VARDAGSLIV. Inställda tåg på grund av tekniska fel och linjer som plötsligt slutar att fungera på grund av strejk är vardagsmat för tunnelbaneåkarna i Buenos Aires. På tunnelbanan är det trångt och kvavt, det finns ingen luftkonditionering och hissar och rulltrappor är ofta ur funktion. Tunnelbanepassagerare är med andra ord luttrade personer som har varit med om det mesta. Men ibland händer det så absurda saker i tunnelbanan att verkligheten överträffar vilken magisk-realistisk roman som helst.

Till exempel i onsdags i förra veckan, under rusningstrafiken mellan klockan 6 och 10 morgonen, då resenärerna på linjerna B, C och D var med om följande:

Linje D, klockan 6.50: En före detta anställd på den här linjen som fått sparken, la sig tvärs över spåret för att tvinga företaget som driver tunnelbanan, Metrovías, att ge honom jobbet tillbaka. Tillslut lyckades en journalist som intervjuade honom övertala honom att flytta sig från spåret.

Linje B, klockan 9.20: en hund upptäcktes av tunnelbaneföraren i en tunnel och tvingade honom att bromsa in. Tre kilometer promenerade den långsamt på spåret framför tåget och tvingade föraren att köra i snigelfart, innan man lyckades lyfta bort den.

Linje C, klockan 9.45: Linjen stängdes av i en timme på grund av rök i en tunnel. Brandkåren tillkallas och upptäcker att ett plastlock fallit över en vattenpump som hettades upp och i sin tur tände eld på några kablar vid sidan av spåret. Sånt som händer.

En sådan här morgon blir till och med Buenos Aires mest härdade kollektivtrafikresenär överraskad. I alla fall lite grann. 

Läskande värre

Buenos Aires, Argentina, VARDAGSLIV. Meddelande från förskolan i kontaktboken:

Föräldrar: Vi kommer att fira “Barnens dag” torsdagen den 22/8 på eftermiddagen, med överraskningar, lekar och mycket mer! Vi kommer att äta mellanmål tillsammans. Vad kan ni skicka med?  Svar: En läsk. Tack så mycket.

I argentinska förskolor råder inga restriktioner när det gäller barnens sockerintag. På 2-års kalas serveras coca-cola som enda dryck till barnen. Det är inte tal om att barn inte ska dricka läsk. Kanske inte så konstigt med tanke på att Argentina är ett av de länder i världen där man konsumerar mest läskedrycker. Under de senaste 30 åren har den årliga läskkonsumtionen per capita mer än tredubblats: 1980 drack varje argentinare 44 liter läsk, förra året var siffran 131 liter per person. Inte bara konsumtionen av kolsyrade drycker har ökat, man äter även mer socker, fett och vitt mjöl än någonsin. Enligt siffror från Hälsoministeriet blir 1% av befolkningen överviktig varje år, vilket innebär 40 personer i timmen. Den främsta anledningen till denna tendens är att man precis som i övriga västvärlden jobbar mer och har mindre tid för matlagning. Man lagar mindre mat från grunden och äter mer snabbmat och halvfabrikat än förr i tiden.

Hur som helst, även om jag skickar med det lite nyttigare alternativet äpplejuice till förskolan imorgon, så är jag säker på att guldklimpen kommer att svepa både ett och två glas cola. Är det fest så är det. Tur att grabben borstar tänderna noggrant varje kväll. 

Vardagslyx

Buenos Aires, Argentina, Vardagsliv. Att bo i ett av de länder i världen som har flest helgdagar är lyxigt. Att det dessutom kan vara 25º C varmt mitt i vintern gör inte saken sämre. En helt vanlig måndag kan det med andra ord se ut så här. Bilden är tagen i området Puerto Madero. 

Ståtlig granne med spännande förflutet

Buenos Aires, Argentina, PLATSER. De här gubbarna hänger och dinglar utanför mitt sovrumsfönster varje morgon och får mig att tänka på den där reklamkampanjen från början av 90-talet "Gevalia, när du får oväntat besök". Jag tycker att det är ganska fantastiskt att Palacio Barolos vackra gamla fasad målas för hand. Jag vet att jag redan har tjatat en del om denna vackra byggnad på bloggen, men jag kan inte sluta fascineras av den.

Då palatset invigdes 1923 och var det med sina 108 meter Amerikas högsta byggnad. 1931 knuffades det ner från förstaplatsen av den 443 meter höga Empire State Building i New York. Huset har en fyr vars ljus en gång i tiden nådde ända till Uruguay. 

Palacio Barolo är en hyllning till Dante Alighieris epos Den gudomliga komedin och är fyllt av arkitektoniska element med anknytning till detta verk.  Byggnaden uppfördes av arkitekten Mario Palanti på beställning av textilmagnaten Luis Barolo. Båda var italienare och Dante-fantaster till den grad att palatset var avsett att bli ett mausoleum för den florentinska poetens kvarlevor. Efter Första Världskriget ansågs Italien inte längre vara ett säkert land vilket fick de båda herrarna att tycka att Dantes rester borde räddas till Argentina. Detta projekt blev dock aldrig verklighet. Stackars Luis Barolo avled strax innan byggnaden invigdes och det sägs därför att det vilar en förbannelse över den. Dessutom lär det spöka där, fast hittills har jag inte skymtat några vita skepnader i fönstren.

Hur som helst, varje kväll klockan 20.00 arrangeras rundturer i huset på spanska och engelska (Adress: Avenida de Mayo 1370), som avrundas med vinprovning. Det kostar 150 pesos (cirka 177 kr). Jag har inte själv gjort besöket  än, men folk köar till biljettluckan vilket borde vara ett gott tecken.  Jag lovar att återkomma med rapport från en rundtur så snart jag har fått tummarna loss.

Förresten har Palacio Barolo en tvillingbyggnad i Montevideo, Palacio Salvo, som ritades av samma arkitekt och stod klart 1928. Men det är en annan historia. 

Valtider

Mitt röstbevis

Buenos Aires, Argentina, ALLMÄN INFORMATION. Idag har jag för första gången fullgjort min plikt som argentinsk medborgare. Jag har röstat i primärvalet inför riksdagsvalet i oktober. Det kändes vuxet och nästan lite högtidligt. Och lite pirrigt, jag har nämligen bara röstat i vallokal en gång i mitt liv tidigare och för övrigt bara på ambassader.

Det är andra gången i Argentinas historia som öppna, obligatoriska och simultana primärval hålls, sedan detta system infördes 2011.  Det innebär att man väljer ut representanter inom varje parti som ska ställa upp i det avgörande valet den 27 oktober. De flesta partier väljer dock att bara presentera en enda lista med kandidater att rösta på, som sammanställs efter att man har gjort interna överenskommelser.

Kö utanför skola som används som röstlokal i Buenos Aires

 I riksdagsvalet i oktober väljs hälften av representanterna i underhuset (Cámara de Diputados) för perioden 2013-2017 och en tredjedel av medlemmarna i Senaten (Senado) för 2013-2019. I år är det extra spännande eftersom landets president Cristina Fernández de Kirchner bara har två år kvar på sitt mandat och inte kan väljas om eftersom hon när mandatperioden tar slut har suttit i två perioder på fyra år. Det innebär att valets utgång har stor betydelse för de politiker som eftersträvar att bli landets nästa president och redan primärvalet förväntas visa denna tendens. Valkampanjen har varit intensiv med mycket reklam i TV och radio.

Enligt opinionsmätningarna kommer de det officiella partiet Frente para la Victoria (Front för seger) att behålla sin ledning, fast med kortare avstånd från oppositionen än tidigare. Nu väntar valvaka med hemlagad pizza!

Här serveras trerättersmiddag långt från genusdebatt

Veckans matsedel på guldklimpens förskola

Buenos Aires, Argentina, BARN. Föräldramöte på guldklimpens förskola:

Pedagogen: ”Nu har vi börjat leka i låtsashuset. Flickorna leker gärna med dockor och matar dem och pojkarna leker med verktyg. Men ibland går flickorna över till pojkarnas hörna och börjar leka med verktyg de också.”

Så långt ifrån genustänk man kan föreställa sig, det är liksom ingen som bryr sig. Däremot har det stor betydelse att barnen äter bra. Mat är en viktig del av livet i Argentina: argentinarna är latinska livsnjutare och de flesta sociala sammankomster har anknytning till mat. Att träffas för att äta något gott och dricka ett glas vin hör vardagen till.

Vad barn äter eller inte äter är något man bekymrar sig mycket över. ”No me come nada”, klagar många föräldrar. ”Han/hon äter inte något av mig”, är den bokstavliga översättningen, underförstått: ”Mitt barn äter inte MIN mat (d.v.s. den som jag lagar till barnet med sådan omsorg och kärlek)”. På förskolan serveras kvällsmål som består av förrätt, huvudrätt och efterrätt och alla barn äter tillsammans i en stor matsal. Förskolan har en egen näringsspecialist som komponerar ihop matsedeln. ”Idag åt guldklimpen soppan, men han ville bara ha en portion ravioli och han åt knappt någon fruktsallad till efterrätt”, kan fröken beklaga sig vid hämtningen. ”Han kommer säkert att smaka lite på middagen hemma också”, brukar hon hoppfullt tillägga.

Jämställdhet mellan könen är alltså inget som man diskuterar på argentinska förskolor. Däremot har alla barn uniform eller rock, både på förskolor och i skolan.  Vita rockar har använts sedan början av 1900-talet, för att skydda barnens kläder, men framförallt för att sociala skillnader mellan barnen inte ska märkas. På guldklimpens förskola har barnen marinblåa joggingdressar och vita t-shirts. Inga rosa klänningar eller tuffa killkläder här inte.

Visst finns det mycket att göra i Argentina när det gäller jämställdhet.  Var 30:e timme mördas en kvinna i landet, gärningsmannen är i de flesta fall hennes partner. 2009 fick Argentina en ny lag för att bekämpa våld mot kvinnor.  Förra året skärptes straffet för kvinnomord till livstids fängelse.  Samtidigt finns inte fri abort och det lagförslag som presenterades för några år sedan i kongressen för att ge kvinnor möjlighet att frivilligt och gratis avbryta sin graviditet på statliga sjukhus har hittills inte fått något stöd av majoriteten. Den katolska kyrkans inflytande är stort.

När det gäller kvinnor i riksdagen så hamnar Argentina på 18:e plats i världen, med 37,4 % kvinnliga representanter i underhuset (Cámara de Diputados) och 38,9% i senaten (Senado), enligt statistik från Inter Parliamentary Union .  En bra bit efter Sverige som ligger på fjärde plats med 42,7%, men betydligt högre upp än länder som till exempel USA, Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Och landet har sedan 2007 en kvinnlig president.

Hur som helst, guldklimpens förskola är en sfär som inte berörs av debatten om genus och jämställdhet. Vid hämtningen tar lika många pappor som mammor emot barn i blåa mjukiskläder. Fast en och annan Hello Kitty-ryggsäck skymtar förbi. Och det första alla föräldrar frågar fröken efter en dag på förskolan är som vanligt om barnen har ätit ordentligt. 

Söndagspromenad

Buenos Aires, Argentina, VARDAGSLIV. Trots att jag har bott nästan tio år i Buenos Aires, så tycker jag fortfarande att det är ganska exotiskt att stöta ihop med en flock skränande papegojor som slår sig ner i ett träd för att äta när jag är ute på söndagspromenad. Bilderna är tagna i naturområdet Reserva Ecológica, ett av våra favoritutflyktsmål på helgerna. Perfekt om man inte orkar åka iväg någonstans, men ändå vill andas lite frisk luft och slänga sig i gröngräset en stund, bara fem minuter från centrum.  Läs mer i det här inlägget. 

I asfaltsdjungeln

Att bo granne med pampiga Palacio Barolo, ett privilegium

Argentina, Buenos Aires, VARDAGSLIV. Nu har vi varit innerstadsbor i exakt ett år och jag måste säga att jag älskar det: att vakna till buss nummer 64 som skramlar förbi i rasande fart nedanför sovrumsfönstret; att på lördagar kila över gatan för att köpa nybakade medialunas (croissanter) på konditori Plaza (enligt somliga, Buenos Aires godaste); att ha två teatrar på mindre än fem minuters gångavstånd; att ha hundratals restauranger att välja på utanför husknuten; och sist men inte minst att insupa härlig storstadsatmosfär varje dag.

Mer om mitt liv som storstadsbo kan ni läsa här.