Ny blogg!

Nu flyttar den här bloggen till Frida i Buenos Aires på Vagabond.se (finns även på facebook) Jag hoppas att ni vill följa med mig dit. Hur som helst så kommer Ver America fortfarande att finnas kvar som bloggarkiv. Vi ses på den nya sidan!

Om dagens dagens bästa stund

Ingen stress råder här.

Buenos Aires, Argentina, VARDAGSLIV. Jag älskar hämtningarna på guldklimpens förskola. Naturligtvis eftersom jag äntligen får träffa min lilla krabat efter att inte ha sett honom på en hel dag, men även för att förskolan ”Katten i hatten” (efter barnboken av Dr. Seuss med samma namn) är ett mikrokosmos av lugn i den  hetsiga storstaden. När  jag kommer innanför dörrarna till vestibulen känner jag hur all stress och dåligt humör bara rinner av mig och jag glömmer alla oväsentliga jobbproblem.

Man får inte komma in i förskolans salar, utan barnen överlämnas av personalen vid ingången, mätta, rentvättade, ombytta och ibland till och med parfymerade. Eftersom barnen äter kvällsmat precis innan de blir hämtade och tiderna är ganska flexibla så får man ofta vänta ett bra tag, särskilt om det är många föräldrar som hämtar samtidigt. ”De äter efterrätt just nu, de är nog klara om en kvart, mamman", får man ofta höra av dörrvakten (alla vuxna tappar automatiskt sin identitet och blir "mamman" eller "pappan” innanför förskolans väggar). Det är bara att ha tålamod,  här är det barnens tider som gäller.  

Under tiden kan man passa på att mingla lite med de andra föräldrarna. Och diskutera frågor som är betydligt viktigare än sånt som händer på jobbet, till exempel, den senaste hemuppgiften som vi föräldrar har fått av fröknarna: tillverka ett musikinstrument av två fingervantar (i storlek 2 år), bjällror och brickor (sådana som används till skruvar). Deadline: fredag.  En sann utmaning, som får vem som helst att glömma arbetsdagens vedermödor. 

Den taxiåkande professorn

Att åka taxi i Buenos Aires kan vara ett äventyr

Argentina, Buenos Aires, VARDAGSLIV. En tysk professor är den här veckan på besök på universitetet där jag jobbar. Det är hans första besök i Argentina och han är förskräckt över den kaotiska trafiken. Folk som kör slalom mellan filerna och som aldrig använder blinkers, men desto oftare tutan. Bilarna är mindre än i Tyskland, konstaterar han, och alla kör med rutorna nervevade så att de ska kunna skrika till varandra om det behövs. Helt otroligt att man inte ser fler olyckor här, tycker han. 

Häromdagen åkte professorn med en taxichaufför som var tyskättling och körde som en galning, berättade han för mig. Trots sitt ursprung kunde taxiföraren bara ett enda ord på tyska: autobahn. Hans högsta önskan var att någon gång i livet få köra på dessa motorvägar utan hastighetsbegränsning. Tills dess tränar han på Buenos Aires gator med en eller annan tysk professor som passagerare.

En helt vanlig fredagsdemonstration

Buenos Aires, Argentina, VARDAGSLIV. Avstängda gator på grund av demonstrationer, protester, vägarbeten, fotbollsmatcher eller andra evenemang är vardagsmat för Buenos Aires bilförare. Ofta är avspärrningarna ganska improviserade, alltså inget som man informerar om i förväg. 

 I fredags lyckades vi tjata oss förbi en vägspärr med argumentet att vi bodde på nästa tvärgata, bara 200 meter längre fram. Okej, kör ni på, sa en fredagstrött polisman och vinkade fram oss, ni kommer ändå inte att hinna över avenyn innan demonstranterna kommer, tillade han lite syrligt. Han hade rätt, vi fick snällt vänta på att ett 20 minuter långt demonstrationståg för laglig abort skulle dra förbi. En helt vanlig fredagseftermiddag i Buenos Aires.

10 anledningar att älska Buenos Aires

Bild från den gamla hamnen i La Boca

Buenos Aires, Argentina, VARDAGSLIV. Så här lagom till mitt tioårsjubileum i staden, bjuder jag på en lista över de 10 bästa sakerna med  Buenos Aires. Det är ingen rangordning och listan hade egentligen kunnat bli hur lång som helst, men det här är i alla fall ett urval av sådant som får mig att älska Buenos Aires.

1. Dofterna: Buenos Aires är en stad som luktar. Nytvättade trottoarer, rykande hett kaffe, nybakade croissanter, avgaser, fukt, pinfärska frukter och grönsaker...tyvärr har jag blivit lite okänslig för stadens dofter efter tio år i staden, men det är en av de saker som jag gillade mest när jag flyttade hit.

2. Människorna: jag gillar den sociala biten i vardagslivet. Att heja på bagaren, slaktaren, grönsakshandlaren och mannen i tidningskiosken. Jag tycker om att det finns många små närbutiker, till exempel sybehörsaffärer,  i varje kvarter och att det alltid finns tid att utbyta några ord om vädret, det senaste fotbollsresultatet  eller dagens nyheter. Folk i allmänhet  är trevliga och hjälpsamma, även om Buenos Airesborna själv ofta klagar över att de är aggressiva, otrevliga och oartiga.  

3. Glassen: italiensk glass när den är som godast finns att köpa överallt. Ett av mina favoritglasscaféer är Cadore.

4. Pizzan: den traditionella pizzan i Buenos Aires är inte tunn som i Italien, utan tjock och gräddas ”al molde”, i en lite djupare form. Den svämmar över av ingredienser under ett tjockt lager mozzarella. Min favorit är fugazzeta rellena: pizza med lök och mozzarella där degen också är fylld med ost. En kaloribomb utan torra kanter. Favoritpizzeria: Güerrín på Avenida Corrientes 1368.

5. Att äta frukost vid fönsterbordet på något café, till exempel på Bar San Martín och se staden vakna till liv genom rutan.

6. Känslan av att bo i en hamnstad: att vara nära vattnet, i detta fall den oändligt vida Río de la Plata. En stad som är lite smutsig, skamfilad och dekadent, men samtidigt levande och med en speciell energi: en plats som har tagit emot människor från hela världen.

7. Ljumma vårkvällar när det är ljust länge och jakarandaträden blommar.

8. Köttet såklart. Inget slår en välgrillad bife de chorizo (ryggbiff) med handskurna pommes, inte ens pizzan. På Parrilla Peña (Adress: Rodríguez Peña 682) blir du inte besviken, även om de sedan en tid tillbaka har slutat servera hemgjorda pommes. 

9. Ett riktigt sommarskyfall. Sådär som det bara kan regna i Buenos Aires. Och doften av blöt, varm asfalt efter regnet.

10. Avenida de Mayo, en av stadens vackraste avenyer. Denna breda aveny som går mellan presidentpalatset Casa Rosada och Kongressen kantas av historiska byggnader, traditionell spanska restauranger och vackra gamla träd. 

Tioårsjubileum

Ett helt vanligt gathörn i Buenos Aires.

Buenos Aires, Argentina, VARDAGSLIV. Idag för exakt tio år sedan landade jag på Buenos Aires flygplats Ezeiza, med hela mitt liv i två kappsäckar. Det kanske inte var riktigt så dramatiskt som det låter, men det var i alla fall väldigt pirrigt. Jag hade aldrig varit i Argentina eller Sydamerika, men jag visste att jag skulle bo här i alla fall ett tag. Och ja, det var kärlek vid första ögonkastet och det där ”taget” blev till ett helt decennium! När jag ser tillbaka på de här åren känner jag att jag har hunnit med en hel del, även om tiden samtidigt har gått väldigt snabbt. Buenos Aires är en intensiv stad för intensiva liv. Ikväll ska vi fira såklart, mannen, guldklimpen och jag!

Buenos Aires bästa hemliga restauranger

Buenos Aires, Argentina, GOURMET. Restauranger bakom lyckta dörrar är en trend som bara fortsätter att växa i Buenos Aires. Det handlar om hemliga krogar hemma hos folk, där det serveras olika gourmetmenyer till ett fast pris och som bara är öppna vissa dagar i veckan. I staden finns idag ett trettiotal restauranger av denna typ. Man behöver inte vara medlem eller känna till något hemligt lösenord, det räcker med att ringa och boka bord i förväg. Enligt gourmetmagasinet Planeta Joy är det här några av de bästa ”hemmarestaurangerna” som har öppnats under det senaste året:

AGOSTO

I ett gammalt sekelskifteshus i stadsdelen Chacarita ligger den här krogen, som öppnade i maj och vänder sig till en ung publik. Konstnären Federico Weler och art directorn Paula Roelli har skapat en unik magisk miljö med en blandning av gamla möbler och märkliga föremål. Men det som stället utmärker sig för mest är maten. Kocken Tatiana “Tatu” Berghman bjuder på internationella tapas och dessutom organiseras olika temakväller med mat från olika delar av världen, som till exempel den japanska kvällen. Vinlistan har inte mycket att välja på, men det serveras drinkar för 30 pesos. På restaurangens utegård kan man äta under bar himmel, till musik från inbjudna diskjockeyer.

Pris: $130 (tapas för två, dryck ingår ej). 
Öppet: tor.-lör. Brunch på söndagar. Man måste boka i förväg:

Tele: 15-5763-0909.

OCHO ONCE MAISON DU CHEF

Det här är det perfekta stället för den som vill äta en gourmetmiddag i en intim och elegant atmosfär. Kocken Gonzalo Bazterrica öppnar sitt hem i Palermo för att bjuda på en femrätters meny som varierar varje vecka. Gonzalo, som kommer ut och hälsar på matgästerna mellan varje rätt, är upplärd i Paris och i New York. Hans rätter är inspirerade i det franska och de latinska köken. Till specialiteterna hör: löksoppa med foccacia gjord på gruyereost och soltorkade tomater, bland förrätterna och kötträtter med risotto eller organiskt odlade grönsaker, bland huvudrätterna. Efterrätterna är enligt Joys journalist, Melanie Erbar, högklassiga, till exempel en himmelsk chokladkräm på mörk choklad. Det finns ett stort urval av organiska viner.  

Pris: $310 per person (med vin).
Öppet: ons- lör 
Tele: 15-5108-4375 (Angeles Ruiz Moreno, manager).

ADENTRO DINNER CLUB     
Argentinaren Ricardo Gabriel Aguallo och Kelly Brenner, från Colorado i USA, träffades när de arbetade på samma restaurang i Puerto Madero. Idag jobbar Kelly som grafisk designer, men på fritiden laga paret fortfarande mat tillsammans. Varje onsdag öppnar de sitt hem i Palermo för att bjuda på en riktig argentinsk asado (ett urval av saftiga grillade köttbitar), med gourmetinslag. Vill du äta en god middag och lära känna människor från hela världen? Då är det här konceptet något för dig. Vinlistan är enkel, men har alternativ i olika prisklasser.

Pris: $350 per person (med vin).
Öppet: bara på onsdagar
Boka vian webbsidan. Här hittar du även information på engelska och spanska. 

CLUB OMAKASE   
Den här hemliga restaurangen ligger i anslutning till bistron Bar du Marché i Palermo Hollywood (Adress: Nicaragua 5946). Genom en hemlig ingång tar man sig upp för en smal vit trappa till andra våningen, och sushibaren Club Omasake där det finns plats för 20 matgäster. Här bjuder den unga kocken Fabian Masuda på japanska tapas, bland annat rolls, minipiroger, fisk och skaldjur. Idén är att matgästerna slår sig ner vid bordet och blir serverade de rätter som tillagats vid just detta tillfälle. Omasake är japanska och betyder “med vad som finns”. Vinlistan är komponerad av sommelieren Juan Pablo Villar, som ger förslag på vilket vin som passar bäst till varje rätt.

Pris för tapasmenyn: $300 per person
Öppet: mån-lör
Tele: 0054 11 4778-1050.

TORO 777 
I november förra året öppnade den här restaurangen i stadsdelen Villa Crespo, med plats för  14 matgäster. Kocken Guillermo de Saavedra Coria, som har spanska rötter, bjuder varje vecka på en meny som blandar influenser från Baskien, Mellanöstern, Frankrike, Japan och Spanien. Den som söker efter exotiska smakupplevelser hitar den garanterat här. En av paradrätterna är wokad kyckling med mandel, kanel, bulgur, morötter och egyptiska dadlar. Alla produkter som används är säsongens. Man kan få vegetarisk och glutenfri mat om man säger till i förväg. Vinlistan är kort. Stamgästerna kan ta med eget vin, men man betalar för uppkorkning. 

Pris: $180 per person (utan vin).
Öppet: fred och lör

Tele: 15-3884-2633.  

Den vackra svenska flickan smäller högt i Argentina

"La sueca" som sjuksköterska i Jorge Lanatas program

Buenos Aires, SVENSKAR I ARGENTINA. Svenska Klubben i Buenos Aires skickar då och då ut mejl med information om aktiviteter och annat som berör Sverige. Genom deras mejllista fick jag häromdagen ett meddelande angående en casting där man sökte modeller till en reklamfilm för Quilmes, Argentinas största ölmärke: ”Vi söker två svenska flickor som pratar spanska med svensk accent eller liknande, det ska märkas att de inte kommer härifrån. Det är viktigt att de är vackra, roliga och att de ska kunna spela rollerna. De ska föreställa två svenskor, som pratar spanska med brytning, de ska vara skojiga men lite naiva på samma gång… Referens: ”La Sueca” som arbetar med Lanata. 

”La Sueca”, ”svenskan”, heter egentligen Alexandra Larsson, är 27-år och tog klivet in i rampljuset förra året då hon blev en av de dansöserna i Argentina mest sedda underhållningsprogram, Showmatch. Programmet leddes av Argentinas showman nº 1, Marcelo Tinelli. Förutom hans egna fantastiska karisma, bygger hans koncept på plumpa skämt och realityshower som till exempel Let´s Dance, men med betydligt mer naken hud än i den svenska versionen. Massorna älskar honom och den kulturella eliten avskyr honom. Att titta på Tinelli är allt annat än ”fint” och hans show är nog ett av det mest sexistiska program som visas på Argentinsk teve.

 Men ändå, det är vad de flesta argentinska familjer väljer att slötitta på varje kväll hemma i tevesofforna. Hur som helst, tack vare Tinelli blev ”La sueca” Argentinas mest berömda svenska. Numera uppträder hon bland annat utklädd till sjuksköterska i ett samhällsprogram som presenteras av journalisten Jorge Lanata. Även han är en välkänd mediafigur som på sista tiden har gjort sig berömd för att vara en av regeringens främsta kritiker. 

Bergman, Strindberg och Roxette släng er i väggen, nuförtiden är det ”La Sueca” som står för Sverigefrämjandet i Argentina. Den vackra svenska flickan, rolig och lite naiv, har gjort comeback. Framöver kommer hon att synas på reklamfilm för landets största ölmärke.

Den bussåkande engelsmannen

Museiexemplar utställda på Avenida de Mayo

Buenos Aires, Argentina, LÄST, SETT OCH HÖRT. Daniel Tunnard är engelsmannen som åkte med alla busslinjer i Buenos Aires och skrev en bok om sina upplevelser. Under sju månader tog han Buenos Aires 140 olika busslinjer, resultatet blev boken Colectivaizeishon. Ordet har skapats av bokens författare och kommer från ”colectivo” (på svenska kollektiv) som man kallar bussar i Buenos Aires. Enligt författaren betyder colectivaizeishon handlingen och resultatet av att ta alla bussar i Buenos Aires. Idén till projektet föddes 2009, när Tunnard hade bott tio år i staden.

Det kanske inte låter så spännande det här med att åka buss i sju månader, men jag lovar, vad som helst kan hända på en buss i Buenos Aires. Dessutom är det ett fantastiskt sätt att se staden på och att komma till platser långt bortom turiststråken.  För den ultimata bussupplevelsen ta linje 60, som går från Barracas i södra delen av staden till de rika förorterna i nordväst. Du stöter garanterat på folk från alla samhällsklasser.

Nu håller Daniel Tunnard på för fullt med sitt nästa projekt, en bok om tågen i Argentina. Missa inte hans blogg där han beskriver sitt bussåkande och lite annat smått och gott, både på engelska och spanska. 

Det här med att välja skola

Snart börjar det stora allvaret för de här små krabaterna. 

Buenos Aires, Argentina, VARDAGSLIV. ”Har ni valt skola än?” är nog den vanligaste frågan jag får på födelsedagskalas, tjejmiddagar och andra sociala tillställningar. Börjar känna mig lite smått stressad nu. Visserligen är förskolan inte obligatorisk förrän barnen är fem år, men för att vara säker på att få plats på den skola man vill att barnet ska gå i så börjar de flesta i förskolan på samma ställe redan i treårsgruppen. Guldklimpen har precis fyllt två, alltså hög tid att börja leta skola. Mamman till jämnåriga lekkamraten Olivia har redan varit på intervjuer på tre olika skolor. Andra föräldrar har berättat för mig hur de smyger runt utanför olika skolbyggnader för att kolla in vilka sorts föräldrar som hämtar och lämnar. Argentina är ett land med stora sociala skillnader. De flesta medelklassfamiljer väljer privata skolor, men vill att barnen ska ha ungefär samma ekonomiska förutsättningar som klasskamraterna.

Det finns en del bra statliga skolor också, men det är svårt att få plats på dem. Plus att lärarna ofta strejkar på grund av dåliga löner och arbetsvillkor, vilket innebär flera dagar om året då barnen är hemma. Förutom att de missar lektioner så kan det ju vara klurigt med barnpassning.

Det svåraste med att välja skola är att utbudet är så himla stort. Tvåspråkigt (med undervisning halva dagen på engelska, tyska, franska eller italienska), Reggio Emilia-pedagogik, Waldorf, Montessori, tysk disciplin, eller elitutbildning i jesuiterorderns regi? Det kryllar av religiösa skolor och dessa är ofta billigare än andra privatskolor, eftersom de får högre bidrag från staten. Men då måste man stå ut med att ungarna går i mässan då och då.

Som tur är fyller guldklimpen år i juli, vilket innebär att han inte börjar i tvåårsgruppen på dagis förrän nästa år (eftersom skolåret i Argentina börjar i mars, så delas årskullarna in i barn födda mellan den 1 juli ett år och den 30 juni året därpå). Det innebär att vi har ett år till på oss att leta skola. Under tiden leker guldklimpen glatt vidare på sin vanliga hederliga gamla förskola. Helt obekymrad om hur besvärligt det här med att börja skolan på riktigt är . 

Latinamerikas 50 bästa krogar

Chila, finrestaurang i Puerto Madero. Foto: Manuel Fernández Vidal

Argentina, Buenos Aires, GOURMET. Nu har listan över Latinamerikas 50 bästa restauranger släppts. Vinnaren är Astrid y Gastón i Lima, Perú, och på andra plats hamnade D.O.M i São Paulo, Brasilien.  Dessutom finns hela 15 restauranger i Buenos Aires med på listan, vilket inte är förvånande. Buenos Aires är en stad med himla gott käk!

Själv är jag inte så mycket för trendrestauranger, jag gillar gamla hederliga kvarterskrogar bäst, så långt från molekylmat och Michelinstjärnor man kan komma. Men jag har i alla fall varit på Chila i Puerto Madero (Adress: Avenida Alicia Moreau de Justo 1160), som hamnade på plats nummer 28. Den kan jag varmt rekommendera!

Chilas chef, 33-åriga Soledad Nardelli, är en av de ”nya argentinska kökets” främsta representanter. Hon inspirerar sig i klassika argentinska rätter och använder lokala produkter och säsongens råvaror. Restaurangens meny byts ut var fjortonde dag. En middag kostar runto 400 pesos (cirka 470 kronor) per person, utan dryck, men vill du äta på ett fint ställe så är det värt det.

Hur som helst, här kommer listan på de 50 bästa restaurangerna i Latinamerika. 252 kockar, restaurangägare, matskribenter och experter har röstat fram den. Rankingen sammanställs av den brittiska tidskriften Restaurant magazin. 

(1) Astrid y Gastón, Lima (Perú)
(2) D.O.M, Sao Paolo (Brasil)
(3) Pujol Ciudad de México (México)
(4) Central, Lima (Perú)
(5) Maní, Sao Paolo (Brasil)
(6) Biko, Ciudad de México (México)
(7) Malabar, Lima (Perú)
(8) Boragó, Santiago (Chile)
(9) Tegui, Buenos Aires (Argentina)
(10) Roberts Sudbrack, Rio de Janeiro (Brasil)
(11) Maido, Lima (Perú)
(12) Pangea, Monterrey (México)
(13) Rafael, Lima (Perú)
(14) Fiesta, Lima (Perú)
(15) La Mar, Lima, (Perú)
(16) Mocotó, Sao Paolo (México)
(17) La Cabrera, Buenos Aires (Argentina)
(18) Tomo 1, Buenos Aires (Argentina)
(19) Criterión, Bogotá (Colombia)
(20) Parador de la Huella, José Ignacio (Uruguay)
(21) Quintonil, Ciudad de México (México)
(22) Harry Sasson, Bogotá (Colombia)
(23) Fasano, Sao Paolo (Brasil)
(24) Andrés Carne de Res, Chia (Colombia)
(25) Alto, Caracas, Venezuela
(26) Merotoro, Ciudad de México (México)
(27) Oviedo, Buenos Aires (Argentina)
(28) Chila, Buenos Aires (Argentina)
(29) Sucre, Buenos Aires (Argentina)
(30) Corazón de Tierra, Valle de Guadalupe (México)
(31) Aramburú, Buenos Aires (Argentina)
(32) Attimo, Sao Paolo (Brasil)
(33) Pura Tierra, Buenos Aires (Argentina)
(34) Casa Oxaca Hotel, Oxaca (México)
(35) Olympe, Rio de Janeiro (Brasil)
(36) Sud 777, Ciudad de México (México)
(37) Francis Mallmann 1884, Mendoza (Argentina)
(38) Remanso do Bosque, Belém (Brasil)
(39) El Baqueano, Buenos Aires (Argentina)
(40) Unik, Buenos Aires (Argentina)
(41) Epice, Sao Paulo (Brasil)
(42) La Bourgogne, Punta del Este (Uruguay)
(43) Pitiona, Oxaca (México)
(44) Paraje Arévalo, Buenos Aires (argentina)
(45) Casa Umare, Buenos Aires (Argentina)
(46) Laja, Ensenada (México)
(47) El Cielo, Bogotá (Colombia)
(48) Osaka, Santiago (Chile)
(49) Hernán Gipponi, Buenos Aires (Argentina)
(50) Elena, Buenos Aires (Argentina)

Beautiful Buenos Aires

Buenos Aires, Argentina, LÄST, SETT OCH HÖRT. Den amerikanska filmproducenten James Anthony Fitzpatrick besökte Buenos Aires på 50-talet och spelade in den här lilla dokumentärfilmen, Beautiful Buenos Aires. Åtta minuter nostalgi. Vilken vacker stad! När jag ser sådana här gamla filmer önskar jag verkligen att jag hade varit född några decennier tidigare. Tänk att få promenera på shoppingstråket Florida i hatt och elegant vårkappa, eller köra bil på en nästan helt öde Avenida 9:e de Julio... Titta och njut!

Sånt som händer i Buenos Aires tunnelbana

Det här är en nostalgibild: linje A:s gamla trävagnar från 1913 byttes ut tidigare i år. De var vackra och luktade gott av gammalt trävirke, men var antagligen inte särskilt säkra…

Buenos Aires. Argentina, VARDAGSLIV. Inställda tåg på grund av tekniska fel och linjer som plötsligt slutar att fungera på grund av strejk är vardagsmat för tunnelbaneåkarna i Buenos Aires. På tunnelbanan är det trångt och kvavt, det finns ingen luftkonditionering och hissar och rulltrappor är ofta ur funktion. Tunnelbanepassagerare är med andra ord luttrade personer som har varit med om det mesta. Men ibland händer det så absurda saker i tunnelbanan att verkligheten överträffar vilken magisk-realistisk roman som helst.

Till exempel i onsdags i förra veckan, under rusningstrafiken mellan klockan 6 och 10 morgonen, då resenärerna på linjerna B, C och D var med om följande:

Linje D, klockan 6.50: En före detta anställd på den här linjen som fått sparken, la sig tvärs över spåret för att tvinga företaget som driver tunnelbanan, Metrovías, att ge honom jobbet tillbaka. Tillslut lyckades en journalist som intervjuade honom övertala honom att flytta sig från spåret.

Linje B, klockan 9.20: en hund upptäcktes av tunnelbaneföraren i en tunnel och tvingade honom att bromsa in. Tre kilometer promenerade den långsamt på spåret framför tåget och tvingade föraren att köra i snigelfart, innan man lyckades lyfta bort den.

Linje C, klockan 9.45: Linjen stängdes av i en timme på grund av rök i en tunnel. Brandkåren tillkallas och upptäcker att ett plastlock fallit över en vattenpump som hettades upp och i sin tur tände eld på några kablar vid sidan av spåret. Sånt som händer.

En sådan här morgon blir till och med Buenos Aires mest härdade kollektivtrafikresenär överraskad. I alla fall lite grann. 

Läskande värre

Buenos Aires, Argentina, VARDAGSLIV. Meddelande från förskolan i kontaktboken:

Föräldrar: Vi kommer att fira “Barnens dag” torsdagen den 22/8 på eftermiddagen, med överraskningar, lekar och mycket mer! Vi kommer att äta mellanmål tillsammans. Vad kan ni skicka med?  Svar: En läsk. Tack så mycket.

I argentinska förskolor råder inga restriktioner när det gäller barnens sockerintag. På 2-års kalas serveras coca-cola som enda dryck till barnen. Det är inte tal om att barn inte ska dricka läsk. Kanske inte så konstigt med tanke på att Argentina är ett av de länder i världen där man konsumerar mest läskedrycker. Under de senaste 30 åren har den årliga läskkonsumtionen per capita mer än tredubblats: 1980 drack varje argentinare 44 liter läsk, förra året var siffran 131 liter per person. Inte bara konsumtionen av kolsyrade drycker har ökat, man äter även mer socker, fett och vitt mjöl än någonsin. Enligt siffror från Hälsoministeriet blir 1% av befolkningen överviktig varje år, vilket innebär 40 personer i timmen. Den främsta anledningen till denna tendens är att man precis som i övriga västvärlden jobbar mer och har mindre tid för matlagning. Man lagar mindre mat från grunden och äter mer snabbmat och halvfabrikat än förr i tiden.

Hur som helst, även om jag skickar med det lite nyttigare alternativet äpplejuice till förskolan imorgon, så är jag säker på att guldklimpen kommer att svepa både ett och två glas cola. Är det fest så är det. Tur att grabben borstar tänderna noggrant varje kväll. 

Vardagslyx

Buenos Aires, Argentina, Vardagsliv. Att bo i ett av de länder i världen som har flest helgdagar är lyxigt. Att det dessutom kan vara 25º C varmt mitt i vintern gör inte saken sämre. En helt vanlig måndag kan det med andra ord se ut så här. Bilden är tagen i området Puerto Madero. 

Ståtlig granne med spännande förflutet

Buenos Aires, Argentina, PLATSER. De här gubbarna hänger och dinglar utanför mitt sovrumsfönster varje morgon och får mig att tänka på den där reklamkampanjen från början av 90-talet "Gevalia, när du får oväntat besök". Jag tycker att det är ganska fantastiskt att Palacio Barolos vackra gamla fasad målas för hand. Jag vet att jag redan har tjatat en del om denna vackra byggnad på bloggen, men jag kan inte sluta fascineras av den.

Då palatset invigdes 1923 och var det med sina 108 meter Amerikas högsta byggnad. 1931 knuffades det ner från förstaplatsen av den 443 meter höga Empire State Building i New York. Huset har en fyr vars ljus en gång i tiden nådde ända till Uruguay. 

Palacio Barolo är en hyllning till Dante Alighieris epos Den gudomliga komedin och är fyllt av arkitektoniska element med anknytning till detta verk.  Byggnaden uppfördes av arkitekten Mario Palanti på beställning av textilmagnaten Luis Barolo. Båda var italienare och Dante-fantaster till den grad att palatset var avsett att bli ett mausoleum för den florentinska poetens kvarlevor. Efter Första Världskriget ansågs Italien inte längre vara ett säkert land vilket fick de båda herrarna att tycka att Dantes rester borde räddas till Argentina. Detta projekt blev dock aldrig verklighet. Stackars Luis Barolo avled strax innan byggnaden invigdes och det sägs därför att det vilar en förbannelse över den. Dessutom lär det spöka där, fast hittills har jag inte skymtat några vita skepnader i fönstren.

Hur som helst, varje kväll klockan 20.00 arrangeras rundturer i huset på spanska och engelska (Adress: Avenida de Mayo 1370), som avrundas med vinprovning. Det kostar 150 pesos (cirka 177 kr). Jag har inte själv gjort besöket  än, men folk köar till biljettluckan vilket borde vara ett gott tecken.  Jag lovar att återkomma med rapport från en rundtur så snart jag har fått tummarna loss.

Förresten har Palacio Barolo en tvillingbyggnad i Montevideo, Palacio Salvo, som ritades av samma arkitekt och stod klart 1928. Men det är en annan historia. 

Valtider

Mitt röstbevis

Buenos Aires, Argentina, ALLMÄN INFORMATION. Idag har jag för första gången fullgjort min plikt som argentinsk medborgare. Jag har röstat i primärvalet inför riksdagsvalet i oktober. Det kändes vuxet och nästan lite högtidligt. Och lite pirrigt, jag har nämligen bara röstat i vallokal en gång i mitt liv tidigare och för övrigt bara på ambassader.

Det är andra gången i Argentinas historia som öppna, obligatoriska och simultana primärval hålls, sedan detta system infördes 2011.  Det innebär att man väljer ut representanter inom varje parti som ska ställa upp i det avgörande valet den 27 oktober. De flesta partier väljer dock att bara presentera en enda lista med kandidater att rösta på, som sammanställs efter att man har gjort interna överenskommelser.

Kö utanför skola som används som röstlokal i Buenos Aires

 I riksdagsvalet i oktober väljs hälften av representanterna i underhuset (Cámara de Diputados) för perioden 2013-2017 och en tredjedel av medlemmarna i Senaten (Senado) för 2013-2019. I år är det extra spännande eftersom landets president Cristina Fernández de Kirchner bara har två år kvar på sitt mandat och inte kan väljas om eftersom hon när mandatperioden tar slut har suttit i två perioder på fyra år. Det innebär att valets utgång har stor betydelse för de politiker som eftersträvar att bli landets nästa president och redan primärvalet förväntas visa denna tendens. Valkampanjen har varit intensiv med mycket reklam i TV och radio.

Enligt opinionsmätningarna kommer de det officiella partiet Frente para la Victoria (Front för seger) att behålla sin ledning, fast med kortare avstånd från oppositionen än tidigare. Nu väntar valvaka med hemlagad pizza!

Här serveras trerättersmiddag långt från genusdebatt

Veckans matsedel på guldklimpens förskola

Buenos Aires, Argentina, BARN. Föräldramöte på guldklimpens förskola:

Pedagogen: ”Nu har vi börjat leka i låtsashuset. Flickorna leker gärna med dockor och matar dem och pojkarna leker med verktyg. Men ibland går flickorna över till pojkarnas hörna och börjar leka med verktyg de också.”

Så långt ifrån genustänk man kan föreställa sig, det är liksom ingen som bryr sig. Däremot har det stor betydelse att barnen äter bra. Mat är en viktig del av livet i Argentina: argentinarna är latinska livsnjutare och de flesta sociala sammankomster har anknytning till mat. Att träffas för att äta något gott och dricka ett glas vin hör vardagen till.

Vad barn äter eller inte äter är något man bekymrar sig mycket över. ”No me come nada”, klagar många föräldrar. ”Han/hon äter inte något av mig”, är den bokstavliga översättningen, underförstått: ”Mitt barn äter inte MIN mat (d.v.s. den som jag lagar till barnet med sådan omsorg och kärlek)”. På förskolan serveras kvällsmål som består av förrätt, huvudrätt och efterrätt och alla barn äter tillsammans i en stor matsal. Förskolan har en egen näringsspecialist som komponerar ihop matsedeln. ”Idag åt guldklimpen soppan, men han ville bara ha en portion ravioli och han åt knappt någon fruktsallad till efterrätt”, kan fröken beklaga sig vid hämtningen. ”Han kommer säkert att smaka lite på middagen hemma också”, brukar hon hoppfullt tillägga.

Jämställdhet mellan könen är alltså inget som man diskuterar på argentinska förskolor. Däremot har alla barn uniform eller rock, både på förskolor och i skolan.  Vita rockar har använts sedan början av 1900-talet, för att skydda barnens kläder, men framförallt för att sociala skillnader mellan barnen inte ska märkas. På guldklimpens förskola har barnen marinblåa joggingdressar och vita t-shirts. Inga rosa klänningar eller tuffa killkläder här inte.

Visst finns det mycket att göra i Argentina när det gäller jämställdhet.  Var 30:e timme mördas en kvinna i landet, gärningsmannen är i de flesta fall hennes partner. 2009 fick Argentina en ny lag för att bekämpa våld mot kvinnor.  Förra året skärptes straffet för kvinnomord till livstids fängelse.  Samtidigt finns inte fri abort och det lagförslag som presenterades för några år sedan i kongressen för att ge kvinnor möjlighet att frivilligt och gratis avbryta sin graviditet på statliga sjukhus har hittills inte fått något stöd av majoriteten. Den katolska kyrkans inflytande är stort.

När det gäller kvinnor i riksdagen så hamnar Argentina på 18:e plats i världen, med 37,4 % kvinnliga representanter i underhuset (Cámara de Diputados) och 38,9% i senaten (Senado), enligt statistik från Inter Parliamentary Union .  En bra bit efter Sverige som ligger på fjärde plats med 42,7%, men betydligt högre upp än länder som till exempel USA, Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Och landet har sedan 2007 en kvinnlig president.

Hur som helst, guldklimpens förskola är en sfär som inte berörs av debatten om genus och jämställdhet. Vid hämtningen tar lika många pappor som mammor emot barn i blåa mjukiskläder. Fast en och annan Hello Kitty-ryggsäck skymtar förbi. Och det första alla föräldrar frågar fröken efter en dag på förskolan är som vanligt om barnen har ätit ordentligt. 

Söndagspromenad

Buenos Aires, Argentina, VARDAGSLIV. Trots att jag har bott nästan tio år i Buenos Aires, så tycker jag fortfarande att det är ganska exotiskt att stöta ihop med en flock skränande papegojor som slår sig ner i ett träd för att äta när jag är ute på söndagspromenad. Bilderna är tagna i naturområdet Reserva Ecológica, ett av våra favoritutflyktsmål på helgerna. Perfekt om man inte orkar åka iväg någonstans, men ändå vill andas lite frisk luft och slänga sig i gröngräset en stund, bara fem minuter från centrum.  Läs mer i det här inlägget. 

I asfaltsdjungeln

Att bo granne med pampiga Palacio Barolo, ett privilegium

Argentina, Buenos Aires, VARDAGSLIV. Nu har vi varit innerstadsbor i exakt ett år och jag måste säga att jag älskar det: att vakna till buss nummer 64 som skramlar förbi i rasande fart nedanför sovrumsfönstret; att på lördagar kila över gatan för att köpa nybakade medialunas (croissanter) på konditori Plaza (enligt somliga, Buenos Aires godaste); att ha två teatrar på mindre än fem minuters gångavstånd; att ha hundratals restauranger att välja på utanför husknuten; och sist men inte minst att insupa härlig storstadsatmosfär varje dag.

Mer om mitt liv som storstadsbo kan ni läsa här.

Lantliv i storstaden

Argentina, Buenos Aires, ALLMÄN INFORMATION. Argentinas främsta inkomstkälla är jordbruksexport, men bara 6 procent av invånarna bor på landsbygden. Motsvarande siffra i andra sydamerikanska länder är runt 20 procent och i grannlandet Paraguay hela 40 procent. Trots att Argentina är ett traditionellt jordbruksland har de flesta flyttat in till städerna och den mänskliga arbetskraften ersatts av högteknologiska maskiner. Idag producerar landet livsmedel åt 400 miljoner människor, tio gånger landets befolkning.

I allmänhet har argentinare således inte så mycket kontakt med jordbruk överhuvudtaget. Men en gång om året flyttar landet in till staden, när jordägarförbundet Sociedad Rural håller sin lantbruksmässa i Buenos Aries. Under tolv dagar samlas de argentinska jordägarnas crème-de-la-crème i Buenos Aires för att köpa och sälja boskap, kolla in de senaste maskinerna och för att ses och synas. Hit kommer även de mest inbitna storstadsfamiljer för att titta på nykläckta små duniga kycklingar, handmjölka kor och proviantera ost, olivolja och korv direkt från producenterna. Autentiskt lantliv mitt i stan med andra ord.

Buenos Aires i regnbågens färger

Argentina, Buenos Aires, ALLMÄN INFORMATION. Den här veckan firar lagen för samkönade äktenskap treårsjubileum i Argentina. Sedan den godkändes den15:e juli 2010 har 7171 par av samma kön gift sig. Lagen gäller även för turister och hittills har 100 utländska par ingått äktenskap.

Genom denna lag blev Argentina det första landet i Latinamerika och det tionde i världen att tillåta samkönade äktenskap. Mexico City godkände samkönade äktenskap 2009 och Uruguay 2013. Även i Brasilien är det i praktiken lagligt för två personer av samma kön att gifta sig: ett federalt domstolsbeslut som togs i maj i år innebär att delstater inte längre kan neka samkönade par som vill  ingå äktenskap.

Buenos Aires är den stad i Argentina där flest homosexuella par, hela 1834, har vigts under denna period. Staden är känd för sin öppna och toleranta atmosfär, den katolska kyrkans inflytande till trots. Här tilläts faktiskt samkönade äktenskap redan 2002.

Under det senaste decenniet har Buenos Aires förvandlats till något av en metropol för gayturism. Förutom den avslappnade stämningen så lockar även mode, design, kultur, uteliv och god mat till låga priser. Här finns barer, hotell, diskotek, turistbyråer och till och mäklarfirmor inriktade på homosexuella.

2007 öppnade Latinamerikas första femstjärniga hotell för gaygätser, Axel Hotel, i den pittoreska stadsdelen San Telmo (adress: Venezuela 649). Och så finns tangostället La Marshall med milonga för gaypublik varje fredag (adress: Riobamba 416). 

Hundarnas stad

Buenos Aires, Argentina, VARDAGSLIV. Argentina är det land i Latinamerika med flest husdjur per invånare. 78% av argentinarna har något djur hemma, för det mesta hund (63%) eller katt (26%), enligt en färsk enkät. Djuren, särskilt hundar, behandlas ofta som personer. En god vän till oss som har två hundar åker till exempel bara på semester till hundvänliga ställen och beställer in extra mat på restauranger till hundarna, som till exempel kyckling eller oxfilé. 

Trots att Buenos Aires faktiskt är den stad i Argentina med minst hundar, bara 58% av invånarna är hundägare, så vimlar det av hundar överallt, tro mig. Och av hundbajs.

På tal om att behandla sina hundar som människor så sprang vi på den här skylten i ett parkeringshus häromdagen: ”Kör in och ut långsamt. Titta åt båda håll när du kör ut. Kör försiktigt i parkeringshuset och ha parkeringsljusen på. Tuta inte. Vänligen rör inte hunden.” Parkeringshuset vaktades av en skamfilad gammal schäfer.

Jag: Bits hunden?
Parkeringsvakten: Nej, men här är många barn och han gillar inte när man tar på honom.

Jag satte upp skylten så att han skulle slippa bli störd.

Välkomna till Buenos Aires. Hundarnas paradis.

Nationaldagsfirande runt knuten

Argentina, Buenos Aires, TRADITIONER. Det bästa med att bo mitt i gamla stan är att man går ut genom dörren och ofta stöter på någon gratis konsert, dansuppvisning eller annan kulturell aktivitet. Idag hamnade vi mitt i firandet av 9:e juli. Det är en av Argentinas två främsta nationaldagar, eftersom det var på denna dag 1816 som självständighetskampen kulminerade och landet frigjorde sig från Spanien. Den andra viktiga nationaldagen är den 25:e maj, då revolutionen mot det spanska imperiet inleddes 1810.

I Argentina har nationaldagarna duggat tätt de senaste åren eftersom det är 200-års jubileum för många viktiga datum. Firandet inleddes med enorma festligheter den 25:e maj 2010 och sedan har det bara rullat på…. Alla viktiga fältslag har sin egen dag och dessutom hedrar man frihetskämpar på döds- och födelsedagar. Det har inneburit en hel del extra ledighet, särskilt eftersom regeringen gärna gör klämdagar till helgdag för att stimulera den inhemska turismen.

Idag firades en råkall 9:e juli med levande musik, hästparad med gauchos (traditionella hästskötare) och folkdansgrupper från olika delar av landet. Bland annat framfördes en pericón, som dansades på landsbygden i området kring Río de la Plata redan i början av 1800-talet och som antas ha sina rötter i engelsk country dance. Också rungade naturligtvis ett och annat stämningsfullt ”Viva la patria”, (”Leve fosterlandet”) mot den gråa vinterhimlen.