 |
| Ingen stress råder här. |
Buenos Aires, Argentina, VARDAGSLIV. Jag älskar hämtningarna på guldklimpens förskola. Naturligtvis eftersom jag äntligen får träffa min lilla krabat efter att inte ha sett honom på en hel dag, men även för att förskolan ”Katten i hatten” (efter barnboken av Dr. Seuss med samma namn) är ett mikrokosmos av lugn i den hetsiga storstaden. När jag kommer innanför dörrarna till vestibulen känner jag hur all stress och dåligt humör bara rinner av mig och jag glömmer alla oväsentliga jobbproblem.
Man får inte komma in i förskolans salar, utan barnen överlämnas av personalen vid ingången, mätta, rentvättade, ombytta och ibland till och med parfymerade. Eftersom barnen äter kvällsmat precis innan de blir hämtade och tiderna är ganska flexibla så får man ofta vänta ett bra tag, särskilt om det är många föräldrar som hämtar samtidigt. ”De äter efterrätt just nu, de är nog klara om en kvart, mamman", får man ofta höra av dörrvakten (alla vuxna tappar automatiskt sin identitet och blir "mamman" eller "pappan” innanför förskolans väggar). Det är bara att ha tålamod, här är det barnens tider som gäller.
Under tiden kan man passa på att mingla lite med de andra föräldrarna. Och diskutera frågor som är betydligt viktigare än sånt som händer på jobbet, till exempel, den senaste hemuppgiften som vi föräldrar har fått av fröknarna: tillverka ett musikinstrument av två fingervantar (i storlek 2 år), bjällror och brickor (sådana som används till skruvar). Deadline: fredag. En sann utmaning, som får vem som helst att glömma arbetsdagens vedermödor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar