Argentina, Buenos Aires, VARDAGSLIV. Nu har guldklimpen gått
snart tre månader på dagis och i måndags var det dags för det första föräldramötet.
Mötet inleddes i psykoanalytisk anda med att varje föräldrapar fick titta på
olika turistbroschyrer och välja ett landskap som skulle symbolisera barnet.
Sedan skulle man förklara varför barnet liknar just detta landskap. Många valde
bilder på havet, eftersom barnen ibland är lugna och ibland stormiga. Lilla
Antonias mamma, som även är pedagog på dagiset, valde däremot ett exotiskt
bergslandskap i norra Argentina, eftersom hon sedan tidigare har två pojkar och
att ta hand om en flicka är något helt annorlunda, precis som ett outforskat,
främmande landskap. Så långt från svenskt genustänk man kan komma! Att pojk-
och flickbebisar är olika är inget man ens reflekterar över i Argentina, det
bara är så.
En annan kulturskillnad i dagisvärlden är socker.
Socker är absolut inte tabu på argentinska dagis, tvärtom. Nu när barnens ett-års
dag närmar sig så uppmanas föräldrarna att förbereda ett litet kalas på dagis
och ta med sånt som alla bebisar kan äta – helst sockerkaka eller muffins. Okej
att jag inte är så förtjust i att guldklimpen äter kex doppade i mjölk till
mellanmål varje dag på dagis, men hellre det än att han sitter ensam i ett hörn
och knaprar morotsstavar (och betraktas som ett freak av sina bebiskompisar).
Argentina är nämligen ett land för sockerälskare. Den klassiska frukosten består
av en café con leche med medialunas, omotståndliga krispiga croissanter,
och folk äter kex och småkakor mest hela dagarna. Och lite muffins ska man väl
få äta när det är kalas, varför inte morotsmuffins så att de blir lite nyttigare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar