Pampas, ett annorlunda Argentina

ARGENTINA, Traditioner. När man lämnar metropolen Buenos Aires bakom sig och beger sig ut på Pampas upptäcker man ett helt annat Argentina. I denna bördiga jordbruksregion slog sig de italienska invandrarna ner under det förra sekelskiftet och byggde upp samhällen som liknade de platser de kom ifrån. Många av invandrarna var fattiga bönder och det blev naturligt för dem att ägna sig åt lantbruk även i sitt nya hemland. Idag lever den tredje och fjärde generationens lantbrukare på dessa platser. Till skillnad från sina förfäder bor de flesta av dem inte längre på isolerade gårdar ute på landet, utan har flyttat in till närliggande orter. Boskapsuppfödning och mjölkproduktion har fått ge vika för odling av soja, landets främsta exportprodukt som säljs för höga priser på den internationella spannmålsmarknaden. Enkla redskap har bytts ut mot högteknologiska verktyg. Men kulturarvet är djupt rotat och seder och traditioner lever kvar. Att arbeta hårt och göra rätt för sig är en av samhällets grundpelare. Stark familjesammanhållning är en annan. Många äldre människor i dessa trakter pratar fortfarande italienska dialekter och använder dessa uppblandade med spanskan.

San José de la Esquina är ett typiskt exempel på en välbärgad jordbruksort. Detta lilla samhälle med omkring 8000 invånare ligger cirka 40 mil nordväst om Buenos Aires i provinsen Santa Fe. Här finns inga fattiga människor eller sociala orättvisor. De flesta har gott om pengar och visar det gärna. Det är lördagseftermiddag och kyrkklockorna kallar till mässa. Medan solen försvinner bakom horisonten, samlas byns ungdomar vid torget, byns kärnpunkt. De har märkeskläder och kör dyra bilar. De flesta av dem får sin första bil redan innan de fyller 18. Andra förflyttar sig på moped, fyrhjulingar, eller cykel. Till torget kommer man för att se och synas. La vuelta a la plaza, rundan runt torget, är en gammal tradition som fortfarande hålls vid liv – byns invånare kör långsamt runt torget för att visa upp sig och naturligtvis för att uppdatera sig om de senaste nyheterna. Alla vet genast vem som har köpt ny bil och vem som tjänat mest pengar på skörden.

Precis som förr i tiden bor flera generationer under samma tak. Dominga, 50 år, har levt tillsammans med sin svärmor sedan hon gifte sig som 19-åring. Under en period bodde hon ute på landet med sin egen familj, sina svärföräldrar och sin svågers familj, sex vuxna och sex barn under samma tak. ”Visst har det varit svårt att ha en intim relation med min man”, erkänner hon. Svärmor är idag en pigg 92-åring, som fortfarande har mycket att säga till om när det gäller familjens angelägenheter.

På söndagar träffas släkten för att äta lunch

På söndagar samlas hela släkten hemma hos Mingas föräldrar för att äta en traditionell asado, grillat nötkött. Cirka 20 personer brukar bänka sig vid långbordet i köket. Föräldrarna Celina och Andrés, 86 respektive 92 år gamla, klarar sig fortfarande bra hemma, med lite hjälp av barn och barnbarn som alla bor i närheten. Celina lagar all mat själv och på söndagar är hennes efterrätt – postre borracho, full efterrätt, (den har fått detta namn eftersom den görs på kex doppade i portvin och en kräm som liknar brylépudding) en klassiker. Att samlas hela familjen för att njuta av god mat och dryck värderas högt. Söndagslunchen är en av veckans höjdpunkter och en tradition som man inte rubbar på.

San José de la Esquinas hemsida: http://www.sanjosevirtual.com.ar/ (information på spanska)