Doktor Fermín

Buenos Aires, Argentina, VARDAGSLIV. Guldklimpen håller på att få tänder och har varit allmänt febrig, kinkig och gnällig.  Ingen nyhet i huset undgår vår portvakt Susana och naturligtvis uppmärksammade hon lillemans tandsprickning. Den dag han matvägrade (eftersom det antagligen gjorde ont att tugga), föreslog hon att vi skulle gå till doktor Fermín.  Han bor på fjärde våningen och är ingen läkare i egentlig mening, men vida berömd i grannskapet för sina kunnighet i att bota matsmältningsbesvär med band och ta bort det onda ögat.  I Argentina tror folk i allmänhet på att man kan få det onda ögat kastat på sig, vilket bland annat kan resulterar i att offret huvudvärk och allmän olust. Mer om vidskeplighet i Argentina – något som jag är otroligt fascinerad av för tillfället – kan ni läsa i det här inlägget.

Enligt Susana kunde guldklimpens dåliga aptit bero på att han hade matsmältningsbesvär eller just på att någon hade kastat det onda ögat på honom. Okej, bäst att ta det säkra före det osäkre tänkte vi och stegade iväg till doktor Fermín, en man i 70-års åldern som till min förvåning såg alldeles vanlig ut och inte alls motsvarade min bild av en medicinman.  När vi ändå var där passade han på att kurera mannens matsmältningsbesvär. 

I Argentina är besvär som har med matspjälkningen att göra detsamma som leverproblem, eftersom levern  är ett av det viktigaste organen för nedbrytningen av mat.  När man pratar om att man har problem med levern har det såvida inget med alkoholintag att göra, utan vissa människor anses ha känslig lever och mer problem med att smälta mat.  Äntligen skulle jag få se live hur man botar med ett band – något jag hittills bara hade hört talas om (en gammal beprövad metod med rötter i folklig medicin). Doktor Fermín tog upp sitt röda band, höll den ena änden mot mannens mage, stegade upp ett visst avstånd och närmade sig honom sedan genom att vika bandet flera gånger mellan tummen och armbågen. ”Du har problem med levern och måste äta lite lättare mat i några dagar. Om tre dagar kommer du att må bättre”, fastslog han.  

Vi beskrev sedan guldklimpens symptom och lovade att vi skulle komma förbi med honom om han inte blev bättre. För säkerhets skull ville doktor Fermín bota honom mot det onda ögat och skrev upp hans namn och födelsedatum i en liten bok. Vilken procedur som sedan användes är hemlig, men dagen därpå var guldklimpen feberfri och kunde gå på dagis igen. Det känns tryggt att det finns en doktor en trappa upp.