Den lilla världen

Så här mycket folk var det på stranden när jag sprang på Åsa från Trollhättan.

Argentina, Miramar, BADLIV. El mundo es un pañuelo – Världen är en näsduk – är ett uttryck man använder på spanska när man vill poängtera hur liten världen är. Att detta stämmer insåg jag i söndags när det var så fullt med folk på stranden att man knappt kunde ta ett steg utan snubbla över en parasoll eller surfingbräda i frigolit. Då sprang jag och guldklimpen på en liten pojke som hade exakt samma badoverall från samma svenska klädkedja. Till saken hör att heltäckande badkläder för barn inte existerar i Argentina, så guldklimpens overall är playans mest kommenterade outfit.

Att se ett annat barn i exakt samma utstyrsel fick mig nästan att tro att jag såg dubbelt. Till saken hör också att det nästan uteslutande är argentinare som tillbringar sommaren vid landets Atlantkust. Det mest exotiska inslaget i Miramar är brasilianskorna som säljer bikini på stranden. Att det skulle vara en svensk pojke var därför högst osannolikt.

Men hör och häpna, efter pojken dök en blond mamma upp, Åsa från Trollhättan. Hon kom till Miramar som utbytesstudent när hon gick på gymnasiet och träffade snart sin Marcos. Idag har de två barn och efter att ha bott tillsammans i både Argentina och i Sverige, så är de sedan 2008 bosatta här och driver restaurangen La Juana på gågatan.

Visst kan man springa på svenskar någon gång i Buenos Aires, men även det är ganska ovanligt. Så hur otroligt är det inte då att det bland Miramars 35 000 fasta invånare finns en tjej från Trollhättan Världen är en näsduk.