Tillbaka till bloggen!

Föräldraledig mamma i Buenos Aires botaniska trädgård

Argentina, Buenos Aires, VARDAGSLIV. Efter en lång mammaledighet och bloggledighet så är det dags att börja blogga igen! Vår guldklimp är nu snart sju månader gammal och med argentinska mått mätt mer än redo för att börja i förskola, eller barnträdgård (jardín de infantes) som det heter i Argentina. Här är föräldraledigheten enligt lag 45 dagar före förlossningen och 45 dagar efteråt (i en del provinser har ledigheten utökats till totalt sex månader), men de flesta arbetar så långt fram till förlossningsdatumet som möjligt för att kunna vara lediga längre tid efteråt. Det vanligaste är att börja jobba när barnet är tre månader, så guldklimpen kommer att vara bland de äldsta i amningsgruppen, som avdelningen för de allra minsta heter.

När man själv har en liten baby – och efter en två månaders lång vistelse i Malmö med guldklimpen - så blir man automatiskt uppmärksam på skillnader när det gäller småbarnsliv och barnuppfostran i Argentina och Sverige.

I Buenos Aires finns inga föräldrargrupper, men däremot får man stöd och goda råd när det gäller barnuppfostran av familj, grannar och även av okända människor på bussen. Grannfrun hör att guldklimpen skriker på natten och rekommenderar en speciell massage för att förebygga kolik. Grönsakshandlaren håller ett långt föredrag om hur nappen förstör barnets gom, men kinesen som äger kvarterets mataffär anser däremot att nappen är ett utmärkt föräldraredskap. Under de första veckorna bor ofta den nyförlösta kvinnans mamma hemma hos familjen, för att hjälpa till med babyn och hushållsbestyr i allmänhet.

Lattemammorna och Ipad-papporna lyser med sin frånvaro. Eftersom föräldraledigheten är så kort (särskilt för papporna i Argentina, som bara har rätt till mellan tre och fem dagars ledighet, beroende på vilken provins de är bosatta i) har man inte tid att sitta och fika. Även om babyar och barnvagnar är välkomna på de flesta caféer och restauranger, så finns det till exempel inga skötrum. Att ta sig runt med barnvagn på kollektiva transportmedel är ganska bökigt. Många tunnelbanestationer har bara trappor och ingen hiss och bussarna har höga trappsteg innanför dörrarna. Dessutom är det svårt att resa med en baby i rusningstrafik, då det är extremt trångt i tunnelbanevagnar och bussar. Trottoarerna i Buenos Aires är i många kvarter ganska trasiga och man får kryssa mellan högarna av hundbajs.

Barnbidraget består av en, om man jämför med Sverige, relativt låg summa, och betalas bara ut till föräldrar som är lågavlönade eller arbetslösa. Ändå kryllar det av babyar och gravida kvinnor i Buenos Aires, särskilt i de fattigaste förorterna där många får barn redan i tonåren. ”Kan ni tänka er, under hela min vistelse i London så jag bara en enda gravid kvinna”, kommenterar en arbetskamrat häpet när hon kommer tillbaka från sin Europaresa. ”Och på väg till jobb i morse stötte jag på sju stycken”. Det bör tilläggas att vi arbetar i det fattiga distriktet San Martin, där förstföderskornas ålder är lägre än i innerstaden och det föds fler barn.

I Argentina föder varje kvinna, enligt FN:s siffror, 2,3 barn, medan antalet barn per kvinna i England är 1,8 (något lägre än Sveriges 1,9 barn per kvinna). Statistiken tycks kanske inte säga så mycket, men faktum är att man slås av hur mycket barn det finns i Argentina när man kommer till landet. Kanske beror det på att barnen finns med överallt –på lekplatser och i parker i massvis, på restauranger sent på kvällarna, på bröllop, på begravningar och på alla möjliga sociala tillställningar. Att ordna barnvakt för att man ska gå på middag med andra vuxna är mycket ovanligt, barnen får helt enkelt följa med. Även om Buenos Aires infrastruktur inte är särskilt väl anpassad för att bemöta småbarnsfamiljens behov så är barn välkomna överallt.

Läs mer i Svenska Dagbladet om en svensk familj som var föräldrarledig i Buenos Aires.

Det perfekta kvartersfiket

I dag förälskade jag mig i ett café. Min man och jag var uppe i stan och stället ligger i närheten av en lägenhet där han bodde en gång i tiden. Jag kan inte fatta att han inte har tagit med mig dit förut. Stället är det ultimata kvartersfiket, ett sådant café som inte verkar ha förändrats mycket på de senaste 50 åren, där områdets invånare tittar förbi för att ta en kaffe och diskutera helgens fotbollsmatcher.
Café con leche och en camperito (mindre upplaga av campero)

Dessutom säljer de camperos, en särskild sorts sandwich som jag brukade äta i Málaga varje sommar när jag bodde i Spanien. Vilken nostalgitripp! Camperos är som ett stort runt pitabröd, fyllt med ost, skinka, tomat, korv, eller något annat pålägg. Man kan beställa denna smörgås som toast, vilket varmt rekommenderas. Förutom det breda utbudet av smörgåsar så är ett annat plus med det här stället att kaffet hälls upp av kyparen vid bordet, så att man själv kan säga till hur mycket mjölk och kaffe man vill ha i koppen.

Var hittar man då detta smultronställe?

Bara ett stenkast från shoppingavenyn Santa Fe, på hörnet mellan gatorna Azcúenaga och Paraguay ligger Bar San Martín. En kopp kaffe och en smörgås kostar ungefär 30 pesos (cirka 46 kronor).

Män som lagar mat

Min goda vän Pablo grillar helst kött.

Argentina, Buenos Aires, VARDAGSLIV. Cuando un hombre cocina, eller När en man lagar mat, heter ett nytt matlagningsprogram som sänds på den argentinska kabelkanalen El gourmet. Programledare är kocken Fernando Trocca. Han har satt ihop olika recept som passar män speciellt, det vill säga recept på rätter med ”intensiv smak och personlighet”.

Vad är det då som enligt Fernando Trocca skiljer mäns matlagning från kvinnors? Jo, män väljer hellre kött än fisk, de föredrar kraftiga och kryddstarka måltider, de gillar att grilla, de tycker om rätter som går snabbt att laga och de använder få köksredskap för att smutsa ner så lite som möjligt. Att påstå att män och kvinnor beter sig olika i köket är inte något som väcker kritik eller ens får folk att höja på ögonbrynen i Argentina, ett land där jämställdhetsdebatten inte existerar på den offentliga agendan.

Med risk för att stämplas som sexist måste jag hålla med om de flesta flesta av Troccas påståenden, åtminstone när det gäller matlagningen hemma hos oss och hos våra vänner. När min man och hans kompisar arrangerar herrmiddagar så grillar de alltid kött och struntar oftast i salladen. Min man är expert på att improvisera fram enkla men utsökta rätter på nolltid. Förutom att han är den som oftast (ja, nästan alltid skulle jag våga mig på att säga) lagar mat, så blir han galen på mig eftersom han tycker att jag använder för många köksredskap. Det kanske har att göra med att det är han som för det mesta står för disken också... Så jag känner mig mycket lyckligt lottad att vi inte är särskilt jämställda när det gäller kökssysslorna!

Det blir stora köttstycken på herrmiddagar!

Säsong för äggplantor

Argentina, RECEPT. I går blev jag hembjuden på middag till min väninna Carolina. Hon lagar inte mat så ofta, men när hon väl gör det så är hon kapabel att trolla fram de mest magiska rätter ur det tommaste skafferi. Eftersom hon är ensamstående mamma och precis har satt igång sitt eget företag så är hon van vid att vända på slantarna. Precis som hemmafruarna gjorde förr i tiden anpassar hon sin matlagning efter säsongens frukter och grönsaker, vilket resulterar i billiga och smakrika rätter. Dessutom, erkände hon igår, så tävlar hon och hennes storasyster ständigt om vem som kan laga god mat för minst pengar. På menyn igår stod milanesa de berenjena, panerad äggplanta, eftersom Carolina hade kommit över två kilo äggplanta för åtta pesos (cirka tolv kronor). Inte bara ekonomiskt, utan även otroligt gott och dessutom snabbt och enkelt att göra. Den här rätten tillhör den argentinska husmanskosten och kan serveras både som huvudrätt och komplement. Här kommer receptet:


Carolina i köket

Milanesa de Berenjena – 4 personer

Ingredienser
2-3 äggplantor
2 ägg
Salt och peppar
Ströbröd
Olja
Ev. en näve hackad persilja och 1-2 klyftor hackad vitlök

Gör så här
1. Skala äggplantorna och skär dem på längden i cirka en centimeter tjocka skivor.
2. Strö salt på skivorna och låt dem vila i en halvtimme. Saltet drar ut den beska smaken som finns i grönsaken. Torka sedan noggrannt av skivorna med hushållspapper.
3. Vispa upp äggen i en skål och blanda i lite salt och peppar. Eventuellt kan man blanda i lite hackad persilja och vitlök i äggsmeten. Häll upp ströbrödet på en tallrik. Vänd äggplantsskivorna först i äggsmeten och sedan i ströbrödet.

4. Lägg de panerade skivorna på en oljad plåt.
5. Stek i ugnen på ganska stark värme i cirka 10-15 minuter på den ena sidan och 10-15 minuter på den andra. Ytan ska bli lite brun och krispig och insidan mjuk. Man kan även fritera skivorna i en stekpanna i rikligt med olja på hög värme och sedan låta rinna av på hushållspapper.

Som tillbehör serverade Carolina sallad på tomat, ägg, morot och salladsblad, samt en böngryta med ris.

Äntligen dags för grytor!

Argentina, Buenos Aires, VARDAGSLIV. Idag har det äntligen varit lite kyligt (ja, det till och med regnade i morse!) och det börjar dra ihop sig för mustiga höstgrytor. Det är sådana här grytor jag längtar efter. Kvinnan på bilden heter María och är mamma till min väninna Patricia. María lagar världens godaste guiso de mondongo, gryta på komage, som brukar serveras på de av familjens födelsedagar som infaller under vinterhalvåret. Komagen är alltid jättemör eftersom María kokar den jättelänge i mjölk innan hon lägger i den i grytan. Jag har ännu inte lyckats lura av henne receptet, men jag hoppas kunna tjata till mig det på nästa födelsedagsmiddag.

Malmötjej i Buenos Aires

Argentina, Buenos Aires. LÄST, SETT OCH HÖRT. Sydsvenskan publicerade för några dagar sedan den här trevliga artikeln om Malmötjejen Karin i Buenos Aires.

Hit med lite höst!!!

Fortfarande kan man sitta på uteserveringar i sandaler.

Argentina, Buenos Aires, VARDAGSLIV. Trots att hösten i Argentina officiellt börjar den 21 mars (den dag som det är vårdagjämning i Sverige), så är det fortfarande högsommar. 29ºC är väderprognosen för idag. När jag åker till jobb på morgonen så sitter människor i klänning och sandaler bredvid folk med jeans och stövlar på tunnelbanan. Vissa anser nämligen att från och med slutet av mars är det höst och då åker vinterkläderna på, det spelar ingen roll hur varmt det är. Själv ångrar jag att jag inte passade på att köpa ett par extra sandaler på restrean i slutet av februari. I Buenos Aires har klimatet blivit allt mer tropiskt under de senaste åren, med evighetslånga fuktiga somrar och korta milda (och fuktiga!!!!) vintrar.

Enligt meterologerna så är det här dock den sista varma dagen, sedan ska det äntligen bli lite höst! Hit med lite regn och rusk! Jag längtar efter att få äta varma grytor och krypa upp i soffhörnan med en bok och en kopp te medan vinden viner utanför husknuten.

(Det kanske bör tilläggas att hösten i Buenos Aires är en behaglig årstid. Visst kan det regna och blåsa kallt ibland, men de flesta dagar är vädret milt. När meterologerna säger att det ska bli svalt från och med imorgon så ligger minimumtemperaturen på 11º C och maximum på 22º C.)