Magisk realism

Argentina, Buenos Aires, VARDAGSLIV. På mitt jobb har vi en bokcirkel. Ungefär en gång i månaden träffas vi och diskuterar en bok som chefen väljer.  Den här månaden läste vi Den förlorade porten (Los pasos perdidos), av kubanen Alejo Carpentier. Carpentier anses vara en av föregångarna inom den magiska realismen, den litterära stil som uppkom i Latinamerika i mitten på 1900-talet och fick sitt maximala uttryck i colombianen Gabriel García Márquez roman Hundra år av ensamhet (Cien años de soledad). Kortfattat innebär stilen att realistiska skildringar kryddas med magiska och övernaturliga inslag. Carpentier själv föredrog att tala om ”lo real maravilloso”, det vill säga ”det underbara verkliga”.

I Den förlorade porten ger sig huvudpersonen iväg på en resa i den latinamerikanska djungeln för att söka efter musikinstrument som används av ursprungsbefolkningen. Upptäcksfärden är späckad med fantastiska fenomen.

Men man behöver inte ge sig in i urskogen för att stöta på ”det underbara verkliga”. Samtidigt som jag läser boken har vi fastighetsmöte. En av protokollets viktigaste punkter är vad vi ska göra med trädet i den gemensamma trädgården som håller växa in i grannens vardagsrum. Trots att en stor del av grenverket klipptes ner förra året så har det regnat så otroligt mycket under de senaste månaderna att trädet har växt till sig igen. En annan granne gödslar trädgården med hushållsavfall, vilket gör att det är fullt av småkryp överallt. Över en natt har alla blad på min jasmin försvunnit, uppätna av myror. Naturens kraft är otrolig och får oväntade saker att hända, även i storstaden. Magisk realism i verkligheten.